Lediga dagar och en lättare armbågsfight

Hurra för Japan, Måndag var det helgdag för att hedra de äldre! Och det gjorde jag med besked, jag sov till 12! Men sen tog jag mig i kragen och packade väskan med mina skolböcker. Gick sen till ett café och satte mig för att plugga. Det gick sådär, eftersom det pågick dansuppvisningar utanför fönstret. Små tjejer och killar gjorde allt för att efterlikna vuxna dansare på MTV. Jag vet inte vad som var värst, deras lillgamla beteende, deras föräldrars hökskarpa kvalitets granskning och kommentarer eller alla (inklusive mig) överåriga som med mer eller mindre gubbdrägel beskådade spektaklet. Jag tog i alla fall inga bilder, somliga andra i publiken hade mycket avancerad utrustning som användes flitigt och jag är inte helt säker på att de var ens flyktigt bekanta med de som uppträdde. Jag tror min slutsats blir att det värsta var att ungarna inte fick vara ungar utan skulle vara som vuxna. Nåja, de yngsta var ganska så få, de flesta tror jag nått tonåren i alla fall, men ändå. Hur som, att pluggandet går så där som ni kanske kan utläsa. Men vad gör det, det tog mig säkert tre år att lära mig grunderna i Svenska, och ytterligare säkert fyra att kunna skriva, så det får ta tid!

Vad mera har hänt då? Jo, äntligen är bristen på musik åtgärdad! Jag fick överta Johns I-pod docka eftersom han köpt en nyare variant som klarar av hans telefon också. Som första spelade blev det traditionsenligt Santanas andra skiva, Abraxas. Den har varit först ut på ett antal av mina musikanläggningar, allt på grund av den upplevelse mellanbror bjöd på julen 1969 (eller var det 1970?). Sedan satte jag den på shuffle, så nu blandas cirka 24000 låtar friskt!

Och gissa vad? Torsdagen var också helg! Denna gång var det för att hedra förfäderna och det gjorde jag genom att köpa ett rivjärn (hej Mamma!). Jag har letat efter ett bra sådant, för att hacka vitlök och ingefära med kniv går, men är ganska så tröttsamt. Och de enda rivjärn jag hittat fram tills jag hittade detta, var sådana man har för parmesan och det är inte helt optimalt. Dagen förflöt annars bokstavligen, detta på grund av ett flertal rejäla skyfall. Men jag trotsade det framåt kvällen då jag tog en dryg timmes promenad och hittade tillbaka till Civil Office, dit jag ska ta mig 28/9 för att få mitt Alien resident kort. Blöt? Jo tack! Men jag har ju en bra jacka så det var helt lugnt!

På det hela taget är det väldigt skönt med en vecka där två av fem arbetsdagar är helgdagar! Mera sådant! Fredagen gick fort som bara den, men jag hann göra lite nytta. Jag köpte två skärmar till datorn. En till kontoret och en privat. Så nu har jag 23 tum att sprida mina fönster över.

Och ingen fara, att jag på lördagen satt på en sports bar och såg AFL spelas, är ett rent undantag som bekräftar regeln, sport är inte min grej, men öl är gott! John och Tomomi introducerade mig till tre av deras andra vänner. En har en far som är skivsamlare och han lovade att jag ska få träffa pappan så snart han är tillbaka i Japan.

Orginal Tokyo Tower



Två fula fiskar, den ena gladare!

Efter besöket på sportbaren fortsatte vi till den restaurang som inspirerade Quentin Tarantiono till filmen Kill Bill. Stället är en ganska så ordinär upplevelse vad gäller maten, men inredningen är väldigt cool! För er som kanske sett filmen så är scenerna där Uma Thurman slåss med alla gangsters i en lokal med balustrad inspirerade av just denna restaurang.


Interiören. Lägg märke till John och Tomomi nere till höger.

Som lök i soppan dök dessutom Sylvester (Stallone) och Dolph (Lundgren) upp, med ett stort entourage, och satte sig vid borden bakom oss. Så jag frotterade mig rejält i nya kontakter! Och om någon undrar vem som vann armbågsfighten när jag mötte Sylvester i en trång passage, han på väg från och jag till toaletten, så var det jag!


Tomomi fick just syn på Sylvester. Suddigt, men kolla in killen i vit skjorta i bakgrunden...

Ok, jag inser att det kan bli en missuppfattning här, jag skrev att maten var ordinär. Rätt skrivet ska vara att maten är mycket bra, men man kan hitta både bättre och godare mat billigare på andra ställen här. Ställen som inte är lika hypade på grund av regissörers eller andra utländska digniteters fäbless för stället. John påpekade mycket riktigt att 95% av gästerna var västerlänningar, och jag såg bara ett fåtal gäster som såg ut att vara Japaner. Ok, nu kryllade det av Japaner ändå, men det var säkerhetsfolk runt skådisarna som var på besök. Men hur som, det var kul att ha sett stället och vi blev dessutom väldigt mätta! Så, ni som kommer och hälsar på, vill ni gå dit så hänger jag gärna på.

Och så kom idag. En lat söndag som hittills inneburit en promenad, inköp av frukost till veckan och två dubbla espressos på ett närliggande café.  Där pluggade jag faktiskt lite! Jag måste erkänna att jag trycke i mig en bit helt ok chokladtårta där, om det hjälpte pluggandet? Jo tack, jag är helt övertygad att så var fallet! Men nu ämnar jag bege mig ut för att äta lite mat, chokladtårta räcker inte riktigt för att göra min mage helt nöjd. Jag tänker ta mig till en närliggande restaurang där jag redan har hunnit få tre stycken rabattkuponger. Det är nog det stället jag hunnit bli mest stammis på än så länge. Jag tror stället är en Saké bar, det vill säga en bar där man serverar smårätter till drickat. Dom har i alla fall ett antal menyer som funkar bra, alla åtföljs av en nudelsoppa som extrarätt.

Det var allt för nu, nu mat!
/Bosse