Rör inte mina bilar! (Vecka 8)

Och ingen protesterar? Inte gjordes En plats i solen 1961 inte, som jag skrev i förra inlägget, 1951 skulle det ha varit! Och tro mig, den var inte alls så dålig som man skulle kunna tro. En inte helt uppbygglig historia med ett absolut inte amerikanskt slut! Och Elisabeth Taylor spelade faktiskt ganska bra, men så var hon bara 17 år också och ännu inte förstörd av framgång.

Men nog om det, hej på er, här kommer lite granna från landet i öster igen. Veckan som gått har varit lugn den med. Vi har haft Sverigebesök, detta på grund av att det varit ett av årets kundsupportmöten. Vad det innebar för mig? Cirka ett kilo salta lakritssillar! Mår jag illa? Ja lite… Det var Staffan (kollega från Sverige) som undrat om han skulle ta med något till kontoret här, när han och Dion (min chef) skulle komma för mötet. Jag förslog godis och för säkerhetsskull la jag till att salta sillar var bra. Varför det? Jo, det är bara jag som gillar sådana här, så jag får ha hela kilot för mig själv! Nästan i alla fall, Carlo gillar det lite, så han äter en eller två i veckan (sillar alltså, inte kilo!). Men var inte oroliga, de hade med sig choklad och Ahlgrens bilar också. På tal om det, en påse var sötsura Ahlgrens bilar! Vad i hela friden? Jag har inte vågat smaka än, men jag tror jag kommer att slå bakut. På samma sätt jag gjort mot chokladdragerade och de tillbehör man lanserade för några år sedan. Ahlgrens bilar ska vara färska, röda, gröna och vita och receptet för en framgångsrik, snabb glufsning är två röda, två gröna och två vita i taget! Mums! Ta det från ett proffs uppväxt med Ahlgrens hela utbud.

Vad mera då? Jo det var dags för årets Bettara Matsuri och precis som förra gången jag var här i oktober (2008) så bjöd en av våra kunder in oss till denna. Det hela går ut på att fira MAT!



Friterat ris med diverse iblandat, GOTT!



Traditionen går hela vägen tillbaka till Edo tiden och festivalens hemvist är Nihonbashi vilket är i hjärtat av gamla Tokyo och adressen för vår första kund här. Det som firas mest är pickles på rättika, men man serverar all sköns mat vid gatustånd på ett antal gator i stadsdelen. Det är massor med folk och väldigt trevlig atmosfär. Hur som, vi var inbjudna till kundens kontor för drinkar och snacks i år igen. Precis som förra gången var vi i ett stort konferensrum med hela bordet fyllt av plockmat och dricka. Upplägget är mycket enkelt och tro det eller inte, det är fantastiskt roligt!



Så enkelt, så kul, så bra!

Man minglar runt i konferensrummet, tar sedan en paus genom att springa ut och köpa nått mera att äta eller dricka, återvänder med det och minglar lite till. Svårare än så är det inte att umgås, och vad som är ännu bättre är att vi som leverantör av systemet, firman som levererar driften och kunden umgås mycket otvunget och inte ett ord om arbete! Mycket skönt! Och vad som var ännu bättre var att jag faktiskt avbröt i tid denna gång, så jag slapp de plågsamma kopparslagarna dagen efter som drabbade mig 2008.


Folkligt, festligt, fullsatt! Bettara forever!

Och hurra för kompisar som inser nödlägen, Odd (TACK!) tog raskt pucken och hjälpte mig få ett av de limiterade exemplaren av Bob Dylans senaste släpp i bootleg serien. En leverantör i Sverige annonserade att om man förhandsbokade ett exemplar så fick man en extra bonus skiva med på köpet! Och här sitter jag i Japan! Men som sagt, det finns människor som räcker ut hjälpande händer när det behövs! Så nu har jag ett exemplar liggande hemma och väntar tills jag kommer till Sverige över jul.

Slutligen, helgen som just har gått har gått i lugnets tecken. Jag har fixat lite saker, bestick, lite engångsprylar, salladsskålar, köpt mera ost och lite annat smått och gott. Detta på grund av att jag ska samla de jag lärt känna härborta på ett housewarmingparty om två veckor. Att jag har framförhållning beror på att nästa helg är bokad utanför Tokyo. Jag och några vänner ska åka till en vinfestival. Vart det är vet jag inte riktigt, så det får jag berätta i nästa avsnitt av denna följetång. Jag säger Daudet, jag har blivit en fena på cliffhangers! Apropå Daudet, jag har börjat läsa Proust nu! Jag har hunnit 150 sidor i första boken (500 sidor), så nu återstår väl bara cirka 3000 sidor (det är åtta böcker totalt av varierande tjocklek)

Men nu en dusch, sen Svea Hund På Göta Lejon och kanske lite sova efter det….

Ha det bra!

/Bosse