Staden glittrar och ler och jag handlar stekpanna (Vecka 13)

Tretton veckor! Å hå jaja! Vad nytt? Jo, i måndags kväll träffade jag Judy och Hiroshi-san. Dom båda har varit till stor hjälp med min flytt, visumhanteringen, lägenhetsletande och så vidare. Så Judy kontaktade mig och undrade om vi inte skulle ta en öl och en bit mat bara för att få ett par ansikten bakom alla telefonsamtal och mail. Hon föreslog måndagen i veckan som just gått, detta på grund av att vi hade helg igen i tisdags, nu var det arbetet som hyllades. Hur som, hennes förslag var att jag skulle åka till Gotanda och där skulle vi sätta oss på en izakaya. En izakaya är benämningen på en äkta Japansk traditionell enkel bar, billigt dricka och mat som är mycket prisvärd. Sagt och gjort, jag begav mig dit och allt klaffade perfekt, Judy och Hiroshi-san väntade utanför spärrarna och sedan var det bara 500 meter till izakayan. Kvällen blev mycket lyckad, det visade sig att vi hade massor att prata om och ölen och maten satt som en smäck. 

Judy och Hiroshi-san säger skål!

Ölen ja, kan ni gissa vad den kostade? Hiroshi-san frågade mig och jag insåg att hans min antydde att det var ett sensationellt pris, så jag klämde i med 400 JPY (34 kronor ungefär), han bara log, jag sa 300 JPY? Han log ännu bredare och sa, 150 JPY (eller En som det heter på Japanska), det är runt 13 kronor för en halvliter! Ok, det var väl kanske inte den godaste öl jag druckit, men det var öl med allt vad det innebär. Men tro nu inte att vi satt där tills vi blev utslängda, nej långt därifrån. Jag var hemma igen innan midnatt så dagen efter blev inte alls så tung som ölpriset kunde indikera.

På tal om bar, kolla in nedan:

Undrar var dom har toaletten?

FEM barstolar och en disk, detta måste vara en av världens minsta barer! Sitter någon vid disken så har den personen ryggen i fönstret ut mot gatan. Jo det är så, det har jag sett när den är öppen. Men hittills har jag aldrig sett mer än tre gäster där samtidigt, det kan kanske bero på att det inte verkar som om man kan nå de inre stolarna om de yttre är upptagna. Men hur kan den bära sig? En gåta. Hur som, när ni kommer hit får ni se underverket om ni vill, den ligger bara två kvarter bort.

Lediga dagen för att fira arbetet var mycket lugn, inte ett spår av arbete så långt ögat såg! Istället skapade jag arbete genom att jaga runt efter julklappar till småttingarna hemma. Det har gått sådär kan jag säga, de äldre är det lugnt med, men de minsta är det svårare att hitta något till. Hur som, jag har ju några dagar jag hinner shoppa på hemma också så det ordnar sig säkert.

Shoppa ja, jag har köpt mig en smutt stekpanna! Varför i hela friden då undrar ni kanske, jo den här kunde jag bara inte motstå! 28 centimeter, ganska så djup, inte wok djup, men nästan. Och sen det bästa, det följde med en platta att lägga mellan stekpannan och det perfekta lock som följde med. Plattan är perforerad, vilket gör den lämplig som yta att lägga saker man vill ånga på! Så, det är bara att fylla vatten i stekpannan, lägga på det platta locket, på med grönsaker eller dumplings, på med det stora yttre locket och sen brassa värme! Genialt! Hur den funkar? Jag har inte provat ångningen än, men stekpannefunktionen är utmärkt! Invigningen kom på fredagskvällen, jag har nämligen lyckat hitta ett par saker jag saknat enormt sedan jag åkte. Röd lök, koriander, fisksås samt vitlök av den typ som ibland kallas kinesisk vitlök hemma. Det vill säga sån som inte är i klyftor utan hela vitlöken är solid. Varför det är så bra? Jo om jag vill riva den, vilket jag ofta gör, så är det mycket enklare med en sådan här vitlök. Men i alla fall, jag passade på att invitera Yoichi och Carlo på fredagsmiddag eftersom jag ju nu kunde laga min variant av stekt kyckling med grönsaker. Det hela blev faktiskt ganska så bra och vi hade en nöjsam avslutning på arbetsveckan.

Carlo och Yoichi säger skål!

Helgen sen har gått ut på att gå. Jag har fortsatt leta julkappar och anser mig nu klar, förutom då de minsta, där fattas det lite så det måste tyvärr bli klappjakt i Stockholm också. Men, staden är numera fylld av julpynt! Jag trodde inte det var möjligt att det kunde bli mera ljus här, men jag hade tydligen fel. Akihabara är en enda stor julgran numera, glitter och kulörta lyktor överallt. Och då är det ändå så att det området inte var med i den engelskspråkiga veckotidningens reportage över ljusspel i staden inför julen. Så tydligen ligger vi ändå i lä här i mitt hemmaområde.

Julpynt i dammen utanför mitt stammiscafé

Hemma ja, det är även pyntat i huset där jag bor, en julgran med ett ljusspel som skulle få en epileptiker att hälsa hem, samt små gulliga saker utspridda lite överallt. Dörrhandtaget för att gå ut, är till exempel höljt i någonting som jag tror är en stickad variant av ett försök att efterlikna en ren, men jag är inte säker.

Detaljbild från lobbyn.

Och jag har fått en alldeles fantastiskt formulerad inbjudan till cocktailparty 11/12 nere i receptionen. Jag har mot bättre vetande tackat ja, vad jag menar med det är att jag tackade ja redan när min charmanta hyresvärdinna mailade och frågade för ett par veckor sedan. Vad hon då inte berättade var att det skulle vara violinspelande med henne som komp på piano. Jag undrar om det är oförskämt att ta med öronproppar?

Spännande fortsättning följer en annan dag, nu ska jag koncentrera mig på James Gang skivan i stereon!

Må lysande, det gör Tokyo!

/Bosse