Varför nöja sig med en riskokare, när man kan ha två, en armé kan ju hälsa på? (Vecka 12)

Har ni tänkt på en sak? Har man två riskokare så kan man koka dubbelt så mycket ris samtidigt som om man bara hade en! Och har man en riskokare med arméstorlek, ja då är det minst ett helt kompani som kan få ris! Vad jag pratar om? Jo jag har slagit till, jag har köpt riskokare! Jo, i plural! Hur det gick till?

Hämta en kopp kaffe, för det här blir långt!

Jo, jag försökte som vanligt vara smart, det har hittills i mitt liv aldrig lönat sig och det gjorde det inte denna gång heller! Jag tyckte mig ha varit förutseende och importerade en konverter från 110 volt till 220, bara utifall jag skulle behöva för någon laddare eller dylikt. Med det i bakhuvudet och det faktum att en japanköpt riskokare ÄR Japansk, det vill säga, menyer, manualer, röst som pratar, är Japanska kilade jag iväg för att leta lämlig kokare att köpa. När jag insåg att min hovleverantör av prylar hade en turistavdelning med riskokare också, så tittade jag där. Lycka! Jag hittade en femkoppars (5 * 180 ml ris) kokare som gick på 220 volt och hade Engelsk meny och manual. 220 volt var ju inget problem, jag hade ju min konverter! Glad i hågen betalade jag och konkade hem åbäket. Efter lite letande hittade jag min konverter, men inser då att den kontakten är en jordad USA kontakt och den skiljer sig från Japanska varianten med att ha en pigg som det inte finns något hål för i japanska jordade kontakter. Här ansluter man jordsladden själv! Mysko men verkar funka. Ok, ingen test av maskinen denna dag då. Som tur var hade en av mina kollegor ett överskott på konverters som tar in pigg och skickar ut i sladd och han ville bli av med allihop så jag blev ny ägare! Hem och nytt test, anslöt konvertern och pluggade in alla kontakter (riskokaren har jordad Svensk kontakt, perfekt!). Stannade upp, tänkte till (jo, faktiskt!), kollade effektleveransen från min konverter, 100 Watt, kollade effekten riskokaren ville ha, 1250 watt… Jaha ja, inte en siffra som stämde. Således, inget ris denna dag heller. Men var lugna, jag hade ätit ute, så behovet av ris var för tillfället ickeexisterande. 

Maffig husfassad. Vet någon vilket skivomslag den påminner om? Rätt gissat för höra skivan!

Lunchen dagen efter surfade vi och det visade sig att det fanns konverters här, som klarade upp till 1500 watt och även mera (givetvis beroende på hur mycket man betalade). Sagt och gjort, tillbaka till affären, letade upp en av de konverters vi hittat på nätet och bad att få köpa den. Expediten frågade då vad jag skulle ha den till och min kollega meddelade att det var till en riskokare. Då säger expediten att hon inte vågar sälja konvertern, detta på grund av att en riskokare drar effekt i mellan 45 och 60 minuter, en konverter är inte byggd att klara så högt energiuttag under så lång tid. Risken var att både konverter och riskokare skulle förstöras. Aj då, tillbaka till funderingsstadiet. Sex timmar senare är jag tillbaka på affären, sladdar förbi turistavdelningen och landar pladask på den Japanska marknadsdelen, med van hands pekfinger, pekar jag på en ny riskokare och expediten expedierar. En återupprepning av kånkandet uppstod, men kändes den inte lite tyngre denna gång? Hemkommen startar uppackningen, tyngden får sin förklaring, jag hade köpt en 10 * 180 ml riskokare, med andra ord, en kokare för storfamiljen.

Åhå jaja, som tur var, kan man koka en kopp om man vill, man behöver inte fylla den. Yoichi (som genomled stora delar av ovan långt beskrivna händelseskede) såg till att det som behövdes i manualen blev översatt till Engelska, så slutligen, fredagen 19/11 kokade jag mina första riskorn i en riskokare! Och det blev bra! Vad jag ska göra med den första riskokaren? Den ska importeras! Den är nämligen lite häftigare än den nya, den har ångkokningsfunktion också och så är den ju gjord för Svenskt elnät, till och med vad gäller anslutningssladden.

Vad man kan äta ute om man inte har riskokare hemma. MYCKET gott!

Blev ovanstående lite långt? Jag har blivit inspirerad ju, har just läst ut de första 498 sidorna Marcel Proust och påbörjat bok två! Meningar som täcker en och en halv sida och som innehåller en myriad kommatecken börjar nu bli vardagsmat.

Vad mera då? Jo jag var bjuden att följa med till Tokyos största festival på fredagskvällen, men om kaffet ni dricker har haft effekt, så minns ni att jag ju kokade ris den kvällen! Saken var den att på eftermiddagen anslog en akut trötthet i kombination med tjock hals. Således tackade jag i ett sent skede nej till festivalen, lite synd för den ska vara maffig. Den handlar om att få bra ekonomi och tur i affärslivet, så den är så välbesökt att den som sagt är Tokyos största. Men, efter att ha ätit min middag slocknade jag framför teven och vaknade bara till för att gå och lägga mig, hamnade i säng före midnatt och det är inte riktigt mitt vanliga jag!

Lördagen kom och som tur var verkade det som om eventuell förkylning kommit på skam. Bra var det, för skolan jag försöker lära mig Japanska på (AJALT, Association for Japanese-Language Teaching) hade sin årliga event och bjöd därför in sina studenter. På programmet stod Noh, Igo, Shogi, traditionalla leksaker, te ceremoni, kalligrafi och origami och så vidare.

Noh är en sång, dans samt teatertyp som funnits i Japan sedan 1400 talet och har sina rötter i tempelmunkars ritualer och förställningar. Artisterna är i rakt nedstigande led från samma familjer, det vill säga över 600 års generationer har fört traditionen vidare. Några bakslag har funnits, bland annat under de sista 50 åren av 1800 talet (Meiji restauration) och tiden just efter andra världskriget. Men hur det än varit så har traditionen funnits kvar och är nu åter igen ganska starkt understödd. Det hela var en uppvisning av några av alla scener som de spelar. Lite småkul faktisk, inte helt olikt den operatyp som vi är vana vid. Teatraliskt av bara den och inte helt realistiskt. Men vad som var extra kul var att en av artisterna förevisade ett par saker som var vanliga inom scenkonsten Noh. Bland annat att förställa rösten och som prov på det skulle han ge oss en ung mans, en ung kvinnas, en gammal man och slutligen en gammal kvinnas röst. Men vi fick inte veta ordningen. Så tog han ton, och gissa om det kom en gammal man in i rösten! Samma mening skulle tas om, undrar vad som kom nu? En ännu äldre mansröst! Ok, var väl fel då, avvaktade tredje rösten, gammal eller ung kvinna? Vad nu, en riktigt gammal, skrovlig mansröst! Och slutligen, den förra rösten, nu whiskeydränkt. Den första rösten hade varit ung kvinna, den andra var den unga mannens, tredje var gammal man och fjärde den gamla kvinnans! Ridå! Jag tror jag måste skicka mina öron på nyanskontroll! Oturligt nog fick vi inte fota under själva föreställningen, det fanns delar av den som skulle kunnat bli bra bilder!

Sedan visade de några masker och lite kläder. Det hela var faktiskt ganska så intressant och då fick vi plåta! Gissa om masken på bilden nedan föreställer en man eller kvinna?

Är det en mansmask eller kvinnomask?

Jo tack, en kvinna! Takeda-san meddelade (han med mikrofonen, båda förresten, dom var kusiner och båda hette Takeda i efternamn) att hon var vred för att för många män bedragit henne, i ett tappert försök att blidka den klan av ultrafeminister från USA som var representerad i publiken, av vilka många faktiskt skulle sett bättre ut med masken än utan men det skulle ju jag med å andra sidan.

Shogi som förevisades är en japansk variant av schack. En liten sak som är lustig med det spelet är att pjäserna övergår i tagarens ägo och kan återanvändas av denne när de blir tagna. Dessutom kan de uppgraderas om de avancerar tillräckligt mycket på brädet. Vanlig schack kallas här för enkelt schack, detta på grund av de ytterligare dimensioner som finns i den Japanska varianten. Huvva, jag som har mycket svårt för vanligt schack utan fördrar backgammon, så jag tror jag skippar Shogi!

Sonen lyckades bättre än pappan!

Igo är någon typ av brädspel det med, såg lite ut som dam eller så, jag kollade inte så noga för just som jag skulle till så annonserades förfriskningar och tilltugg. Det gäller ju att prioritera. 

Båda var duktiga, de spelade länge!

Hur som, på det hela taget var det en alldeles lagom skönt tråkig tillställning, Japanerna var dressade till tusen, vi från andra delar av världen såg ut som en samling luffare som gått fel. Och tilltugget var gott! Faktiskt kaffet också! Det första bryggkaffe värt namnet jag fått här i Japan! Som tur är kan jag få hygglig espresso på de flesta caféerna.

Idag söndag så var det en upprepning av många andra lata dagar. Vakna, frukost, iväg och leta grejor, sitta på café och plugga Japanska och sen hem för middag och blogg. Slutligen, min första gäst har bokat sig, kära vännen Ann dyker upp tredje veckan i februari! Yipp! Välkommen!  

Nu dusch, sedan soffläge och se klart Råttatouille!

Lev väl så hörs vi!

/Bosse