En vecka till (Vecka 7)

Veckorna rullar på, men denna var exemplarisk i starten! Måndagen var helg, en dag vikt åt sport! Jag firade stort med att först ta min sista runda medicin och sen äta en fet, fin jättebrunch följt av inköp av två stolar och ett litet bord till balkongen samt, slutligen, invigning av dessa som skön avrundning. Inte helt perfekta stolar, men de klarade i alla fall en timmes läsning. Inköpet gjordes på en affär liknande Jysk. Ni vet, en sådan där som har allt fast det de har kanske inte, eller snarare inte, håller någon större kvalité. Hur som, det får duga så länge. Nu kan jag i alla fall ta en kopp kaffe ute utan att behöva stå.

Mera då, inte mycket. Fast en del saker upphör inte att fascinera. Exempelvis påbudet att inte röka ute! Överallt finns det inpräntat i trottoaren eller på lyktstolpar, skyltar som förbjuder rökning. Men inomhus är det helt ok att röka, både på restauranger samt arbetsplatser. Som tur är, är ingen rökare bland oss på vårt kontor. Men om så vore så skulle de vara hänvisade till rökrummet i alla fall, så det skulle kanske inte ha varit så farligt. Rökrum ja, vissa restauranger och caféer har speciella rökavdelningar, men tyvärr är de ofta väldigt påtagliga för icke rökavdelningarna, så det gör inte så stor skillnad i alla fall.

Varför har man då rökförbud ute? Jo, för att slippa fimpar på gatorna! Det finns till och med fimppoliser nu, som patrullerar exempelvis i Ginza och Roppongi (det är två stora shopping och nöjes distrikt) och påpekar vänligt men bestämt för folk som röker att dom genast ska fimpa och ta med sig fimpen! Jag tycker dock Japan borde införa rökförbud även inomhus, det är inte så kul att äta sushi till exempel, när det bolmas strax bredvid.

Hur som, nedan ser ni exempel på skyltar, jag gillar speciellt den gående cigaretten!



Gående cigaretter är förbjudna!



Trottoarvariant av rökförbud



En annan sak, men som jag gillar fullt ut, är påbudet att inte använda mobiltelefoner på publika transportmedel. Detta på grund av att det stör medresenärerna! Känn på den! Hittills har jag bara sett en japan prata i telefonen på tunnelbanan, men hon var mycket diskret. Men alla spelar spel, mailar eller surfar med sina mobiler istället. Så de används, men ingen pratar i dem. Jag tycker det är lysande, man slipper helt enkelt en massa tjatter som man inte är intresserad av att höra i alla fall. Det är något som vi borde ta efter hemma i Sverige, nej förresten, i resten av världen! Leve Japan!

Apropå hänsyn, jag fick en lapp i brevlådan för ett par veckor sedan. Den såg alvarlig ut så jag tog med den till kontoret för översättning. Det visade sig vara en ursäkt från staden, detta på grund av att man skulle gräva i trottoaren två kvarter bort! Hur jag märkt av det? Jo, när jag går på den trottoaren, så kan jag bitvis råka ut för hjälmprydda, bockande Japanska gatuarbetare som hänvisar mig till den provisoriska gångvägen de byggt. Nästan samma sak händer när jag passerar en brandstation på vägen till jobbet. Brandmännen putsar alltid sina fordon, de skiner ju redan, men kan säker skina lite till om de gnuggar mera. Hur som, när de putsar stegbilarna, så sticker bilarnas bakända ut en bit i trottoaren. Då står det ett antal brandmän och bockar och bugar, samt pekar på det stora röda saken som blockerar halva (maximalt) trottoaren, så att jag inte ska gå in i den. Nog för att jag ser dåligt, men så dålig är ändå inte min syn. Fast jag måste medge att jag är väldigt fascinerad av japaners otroliga vilja att vara till lags och se till att allt rullar som det ska.



Stå här i väntan på grön gubbe!

Helgen som just gått har varit lugn. Jag har gjort ytterligare ett inköp till lägenheten, denna gång en vattenkokare. Jag kunde ha hyrt en, men det skulle ha kostat lika mycket och jag känner mig bekväm med att ha en egen. Hittills har jag dragit igång gasspisen för att värma vatten till mitt gröna the, men det känns inte helt optimalt, så därför bestämde jag mig till slut och slog till. Dessutom har jag försökt plugga lite. I veckan som gick var jag nära att ge upp japanskan, men efter att ha köpt en romanized version av min Kana bok så kommer det förhoppningsvis gå lite lättare. Vad det innebär? Jo att alla ord står både med Hiragana samt fonetisk skrift. Min första bok var bara Hiragana, dvs. tecken och det gjorde all läxläsning till en plåga. Således har jag försökt repetera fem av hittills tio lektioner under helgen som gått. Och planen är givetvis att hinna ikapp så snart som möjligt.

Slutligen en bild från stället jag åt middag på igår lördag. Det är en kines restaurant och de tillverkar sina egna nudlar. Degen sätts fast på en brädbit som ser ut som en skärbräda. Sen står nudelmaster och snabbt som sjutton för en vass kniv över degen, så att långa, tunna nudlar far ned i det kokande vattnet. Jag har ätit just sådana nudlar och blev väldigt imponerad av jämnheten både avseende längd, bredd och tjocklek på nudlarna. Snacka om hanverksskicklighet!



Nudelmästare i arbete



Det var väl allt för nu, nu ska jag ta en dusch och sen se ”En plats i solen” från 1961. Rollistan inkluderar Montgomery Clift, Elisabeth Taylor samt Shelley Winters! Det ni!

Må bra!

/Bosse