Snart är huset fullt och vad gör man inte för att leda BMI ligan? (Vecka 22)

Jag har skrivit det förut att jag är förundrad över service nivån här, men måste skriva lite till i ämnet. I tisdags morse ringde telefonen, det var hyresvärdinnan, som efter alla traditionella hälsningsfraser försynt undrade när min nästa gäst skulle komma. Jag sa då att det var knappt tre veckor dit, hon undrade då ännu mera försynt om det var okej att hemhjälpen redan nu fixade sängen i gästrummet. Klart jag sa ja till den frågan, men jag kan inte låta bli att fundera på vad som kan ha föranlett frågan och vad jag skulle kunna ha för anledning att inte vilja ha sängen fixad redan nu? Men hur som, när jag kom hem på tisdagskvällen, stod sängen i gästrummet förberedd, så nu har du bara att landa Ann! Besök ja, jag har ju redan glatt meddelat att Ann följs av Sara med familj i slutet av Mars, vad som denna vecka dök upp är att Hans och Karin kommer samma dag som Sara och familjen lämnar, det är 30 minuter emellan på flygplatsen! Och när de har åkt kommer Per Dalhem hit, så nu är april helt bokad! Men för er som ännu inte fått tummen ur, så är Maj månad helt obokad än så länge, så det är bara att sätta igång att leta resor!

Tur att det finns informationstavlor i tunnelbanan. Det är ju några exits att hålla reda på...
Själv valde jag utgång A7, så ni kan se vart jag var på väg!

Vill ni få en liten glimt nästan hemifrån mig, så kan ni ta fram Dagens Nyheter från i fredags, 2011-01-28, där på namn och nytt sidan finns en bild på en kille som försöker bättra på sina chanser att lyckas i skolan. Den är tagen vid Yushima Tenjin vilket är min närmaste helgedom, det är vikt åt kunskapen, så dit går alla som pluggar från lägsta nivå upp till högsta för att be och önska sig lycka med studieresultatet. En av mina lärare i höstas rekommenderade mig att gå dit, inte gjorde jag det inte och se vad som hände, nu går jag om samma kurs. Så jag tror jag går dit nästa helg…. det är knappt två hundra meter dit, det ligger bara två kvarter bort.

Hungrig någon? Jotack, jag!

I fredags ja, då slog tävlingsinstinkten till, en av mina kollegor förslog att vi skulle ta trapporna upp till kontoret efter lunchen! Allt för att se till att vi håller oss i form! Så sagt och gjort, trapporna blev det! 15 stycken! De fyra första måste vi ta hiss, men sen var det trappor som gällde upp till 19e våningen! Jag vann, jag var hela 45 sekunder före den som föreslog eländet och 30 sekunder före den som kom tvåa. Jag kom faktiskt samtidigt som den som hoppade av halvägs och tog hissen. Hur smart var det då? Inte alls, jag spenderade sedan cirka en timme att hosta, men jag överlevde! Jag tror faktiskt jag ska börja göra detta regelbundet, fast då inte tävla. Klarar jag av denna promenad säg en gång om dagen tre av veckans arbetsdagar, då tror jag att jag ganska snabbt kommer att få förbättrad kondis. Ett litet problem är dock att det var ganska dålig luft i trapphuset, trapporna är klädda med en heltäckningsmatta som förmodligen aldrig städats så jag ska prova en gång till och se om jag fortfarande får hosta. I så fall hittar jag nog ett annat sätt att fixa min vardagsmotion.

Varför nöja sig med en sorts Gyoza? Ta av samliga sorter vetja!

Apropås sport, suck, jag har gjort det igen, jag hoppas att det inte kommer att bli någon vana! Vad som hänt? Jo, något som kallas Asian Cup har pågått ett tag, där spelar man fotboll och länder i denna region spelar mot varandra. Nu i år hampade det sig inte bättre än att Japan gick till final och det gjorde Australien också! Så, i natt (natt mot söndag) satt jag och några till hemma hos John och såg eländet. Elände förresten, det var ganska så avslappnande, det hände ingenting av värde, i alla fall inte innan fem minuter var kvar av förlängningen, då lyckades Japan få in bollen i mål! Och så slutade det, det vill säga, årets mästare i Asian Cup blev Japan…. John då? Jo det sista jag såg av honom i natt så var han dämpad men försökte ta det som en man, Tomomi däremot var desto gladare, väldigt uppåt faktiskt! Å hå jaja, jag är glad att det finns taxi i den här staden, så jag kunde åka hem, en av de andra gästerna skulle sova över. Undrar hur mycket sömn det blev med en kvittrande glad Tomomi och en sammanbiten, dämpad John? Men han gjorde faktiskt allt han kunde, satt med sin fotbollströja på sig, med en mössa designad för Australiska landslaget på huvudet samt inlindad i en Australisk flagga, men som sagt, vad hjälpte det? Stackars! Inga bilder tog jag heller, tyckte att läget var lite för allvarligt för att dokumenteras, däremot tog Tomomi en massa bilder….

Lite fisk kanske?

Idag däremot har jag varit lite flitigare med att dokumentera, jag har saknat en del saker i matväg. Till exempel god ost, hård ost till osthyveln har jag koll på nu, men att hitta bra gorgonzola och annat mums vill jag inte åka riktigt så långt för, som jag gör för att hitta hårdost. Carlo tipsade mig då om ett stort varuhus i Ginza området, så idag åkte jag dit. Och mycket riktigt, varuhuset är 12 våningar ovan jord och 4 våningar under jord. Ok, den lägsta våningen är garage, men ändå, ett massivt bygge! Hur som, på våning -3 fanns det en stor speceriavdelning, där jag hittade en alldeles lagom bra ostdisk. Inte värdens största, men i alla fall helt okej! Och på våning -2 fanns en ännu större färdigmatsavdelning. Så de bilder ni ser i veckans inlägg är från den avdelningen. Där fanns allt från bra råvaror till helt fantastiska färdigrätter, så dit kommer jag att återvända ofta! Och det bästa är aatt den ligger bara 10 minuter iväg med tunnelbana. Men, vad jag inte hittade där, vilket jag var nästan säker på att jag skulle hitta, så var det kaffe. Nu är det är ju egentligen ingen fara, jag vet var jag kan hitta kaffepulver malet så som jag behöver till min mocka bryggare, jag behöver bara åka lite längre. 

Det fanns till och med ett flertal bagerier!

Kaffet ja, jag har ny lyckats framställa två lyckade koppar kaffe! I ett av fallen hörde jag även de bekanta tonerna av gurgel, precis ett sådant ljud som tömde köket på tekniska fysiker i min studentkorridor i Uppsala när jag körde en liknande bryggare där. Jo det är faktiskt sant, i alla fall en av dem var helt övertygad om att den skulle explodera, detta trots säkerhetsventil.  Således, jag tror jag avslutar kaffeföljetongen med ett lyckligt slut, jag kan numera få gott kaffe hemma!

Men nu är jag hungrig, så i linje med vår BMI tävling ska jag nu gå och tillaga mig pasta med salami inköpt idag på varuhuset jag besökt. Det blir mumma på vågen inför nästa veckas invägning i morgon bitti, jag måste ju bygga ny grund efter mina 15 trappor i fredags!

Allt för nu, mera rapport senare!

Sköt om er!

/Bosse

Nu vet jag hur en packad sill känner sig och nästan framme med kaffet! (Vecka 21)

Åhå jaja, nya upplevelser varje dag, nästan i alla fall. I onsdags så var det dags för min första lektion i Japanska för denna termin, jag går ju om samma kurs som i höstas så jag hoppas nått fastnar denna gång! Hur som, eftersom jag numera går på morgonlektioner, så har jag hamnat i dilemmat att jag måste ta mig upp i svinottan för att hinna till lektionen som börjar redan 08:00 och det tre dagar i veckan. Så håll i er, jag kliver ur sängen så att jag kan lämna lägenheten senast 07:15 för att hinna! Och det är där sillen kommer in, jag tar ju tunnelbana till kursen och det visade sig att den linje som jag har närmast, är mer än fullpackad vid den tiden på morgonen. Jag fick lov att dra in andan när dörrarna stängdes, detta eftersom min mage kom i vägen! Hur det gick att andas? Dåligt, men som tur var så lämnade ganska många tåget redan på nästa station, så efter det var det bara mer än smockfullt. Det som kändes förunderligt var att ingen, vad jag såg i alla fall, blev inknuffad. Det tyder på att tågen kan vara ännu mer välfyllda, men jag har mycket svårt att förstå hur det skulle gå till. När jag kom till kontoret efter att kursen var klar, fick jag reda på att den station där folk lämnade så att jag kunde andas, var den som är närmast ett par av universiteten, det vill säga både lärare och elever trängs för att kunna komma till föreläsningarna. Och som sagt, det var mycket många som lämnade tåget på den stationen, även om massor fortsatte. Det hela gav i alla fall att jag nu kommer att gå i tio minuter för att ta mig till en annan linje, den provade jag i fredags och det var mycket behagligare, den var ju bara fullsatt, så även om det tog lite längre tid kommer jag att använda den vägen i fortsättningen.

I fredags fick jag också med mig hela kontoret på lunchutflykt. Yoichi kände till en asiatisk livsmedelsaffär som inte ligger allt för långt ifrån kontoret och ännu närmare där jag bor. Nu kanske ni undrar varför jag skulle leta efter en asiatisk livsmedelsaffär, är inte alla sådana asiatiska i Japan? Jodå, men de facto så har dom alla ett stort sortiment av japanska varor och ingredienser, så vill jag ha koriander, riktig curry, fisksås i större förpackning än 50ml, kokosnötsmjölk etcetera, då krävs specialbutiker även här. Precis som hemma kan matbutikerna vara någotsånär multikulturella, men söker jag riktiga saker då gäller andra butiker. Hur som, som sagt, i fredags tog vi lunchen i anspråk och uppsökte en butik med allt och ingenting i mat och kryddväg som producerats i Asien. Det var tur att Yoichi var med, annars hade vi aldrig hittat den! Vi gick längs en marknadsgata fylld med små butiker och gatustånd. Helt plötsligt viker Yoichi av, in mellan två sådana butiker. Där var en trång, oansenlig entré som visade sig leda till en trappa och tog man den ned så låg där en magnifik livsmedelsbutik! Kommersen pågick för fullt och vi var alla förundrade över utbudet, men även hur i hela friden folk kunde hitta dit! Utflykten avslutades sedan med att vi intog lunch på min favoritrestaurang, den med där gjorda soba nudlar, mycket smakligt!

Fredagskvällen gick i festtecken, vi hade nyårsparty på kontoret. Låter det underligt? Inte då, januari är fylld av firande för att inviga det nya! Nu på torsdag är vi inbjudna till en annan nyårsfest, men det ska väl ändå vara den sista. Men i alla fall, vi fixade dricka och plockmat och bjöd in kunder och bekanta till kontoret. Mycket trevligt i all sin enkelhet.

Resten av helgen har varit en spegel av förra helgen, mycket sömn och promenerande. Igår besökte jag restaurangen som har fiskkakor på menyn igen. Nej inte sådana som man får i Thailand, utan den japanska varianten. Man beställer helt enkelt en gryta med mer eller mindre innehåll.

En välfylld gryta, klumpen i mitten är rättika!

Jag tog en med nio olika saker och till det beställde jag fyra sorters japansk korv. Det hela smakade mumma, men som vanligt åt jag för mycket. Men en sak som är bra är att jag har fått höra av vår hälsofreak att just sådan mat är nyttig och inte alls så belastande som annan mat i samma mängd. Nåja, möjligen undantaget korven då! Men gott är det!

Hela måltiden.

Idag har jag varit på jakt efter kaffe igen och nu har jag hittat kaffe som är malet så att det ska passa en sådan bryggare som jag har. Hur det fungerade? Sådär, men i alla fall klart bättre resultat än med de tidigare kaffesorterna!

Framtställande av det nästan godkända kaffet!

Jag lyckades sedan läsa mig till att om jag använde induktionshällen, så skulle jag låta vattnet koka upp och sedan, när de första dropparna kaffe landat i behållaren, dra ned på värmen ganska så radikalt. Eftersom jag min vana trogen läste instruktionen efter att jag provat så gjorde jag förstås inte som de beskrev, och nu var dosen koffein redan på mycket hög nivå, så jag ville inte prova igen idag. Men det är ju bra kanske, för då har jag något att skriva om nästa vecka igen! En ny cliffhanger! Hur ska det gå, är Bo utsatt för en komplott av café ägarna i området ELLER ska han kunna bemästra sin egen bryggare så att han slipper gå ut för att hitta kaffe? Spännande fortsättning följer på denna plats, men först laga mat, stryka och uppleva en ny vecka!

Må bra så hörs vi!

/Bosse

Kaffe, hur svårt ska det vara? Och snart igenom halva romansviten! (Vecka 20)

Ny vecka, nya äventyr! Jag börjar med banken, jag har givetvis ett konto på en Japansk bank som min lön landar på. Från det kontot kan jag via nätet föra över pengar till Sverige, det är ju ett måste eftersom jag har räkningar att betala. Hur som, i förra veckan så skulle jag ändra maxbeloppet jag kan föra över, det hampade sig inte bättre än att jag då lyckades misslyckas med mitt password en gång för mycket (ja jag vet, klantigt!). Vad göra, jo ringa supporten! Det funkade riktigt bra tills dom begärde att jag skulle prata Japanska med dom för att dom skulle utföra mitt ärende! Det jag skulle berätta var min adress, sagt och gjort, jag gjorde ett försök, gick det bra? Näe… Inget annat återstod än att ta sig till ett bankkontor och där legitimera mig och efter det fylla i en blankett och så skulle allt vara klart, om cirka två veckor (tack Yoichi för all hjälp!)! Lite lustigt tycker jag, om jag ringer och pratar Japanska med supporten, då fixar dom det på en gång. Men om jag kommer in till kontoret, visar alla papper jag har, då tar det två veckor. Men som sagt, jag hade ju inget val, så så fick det bli. Nu var det absolut ingen ko på isen, jag hade pengar hemma för att täcka denna månads räkningar. Men nu blev det inte så lång väntan som dom sagt, ganska precis en vecka efter mitt besök på banken, låg det ett brev i posten som meddelade att nu var det klart. Nu var det inte första gången jag fått ett besked som sedan kortats, det är lite typiskt för mentaliteten här. Man vill inte skapa en förväntan man inte kan hålla, därför tar man i lite, så man är säker på att allt kommer att vara löst inom den ramen. Kanske en affärsidé att exportera hem? Att lära svenska hantverkare att tänka på det sättet istället för att som de gör idag, dvs. att lova att komma och fixa i morgon och sen hör man inte av dem mera det årtiondet!

Bright lights, big city! Utsikt från kontoret.

Sen tror jag, jag har slagit personligt rekord i sushi ätande! Lunchen i tisdags åts på ett sushiställe med rullband. Helt plötsligt kände jag mig ganska mätt, så jag räknade mina tallrikar. Det visade sig att jag hade 10 stycken, varje talrik har minst två bitar, så det gör 20 bitar. Men nu hör det till saken att jag hade en talrik med 6 bitar på, så summan blir 24. Och till det kom en ganska stor skål misosoppa. Blev jag mätt? Jo tack. Var det gott då? Ja gissa om, det var därför jag missade att hålla koll på hur mycket jag egentligen åt! Som tur är, är ju sushi ganska så smal mat och det är vad jag behöver nu. Vi (de andra egentigen) på kontoret har bestämt att vi ska ha BMI tävling. Vi ska väga oss varje måndag i tre månader och den som har sänkt sitt BMI mest under den tiden vinner. Personligen har jag efterlyst ett pris för den som ökar sitt BMI mest också! Tyvärr verkar det ha gått fram utan någon reaktion från tävlingsledningen, så jag får nog inget pris. Men det hela har i alla fall fört med sig att jag numera har införskaffat en badrumsvåg. Jag höll mig dock från att köpa en som i princip kunde allt, väga, BMI:a, prata (Japanska), mäta puls, mäta blodtryck osv. Jag köpte en som visade vikten, punkt slut.

Hur det gått med min romansvitsläsning, jag förstår att ni undrar, eller? Jo, jag har just avslutat första halvan av tredje delen! Med stormsteg närmar jag mig halva hela romansviten!  Jag har nog bara cirka 800 sidor dit. Men för att orka läsa den behöver jag ju kaffe. Som jag skrivit tidigare har jag problem med min medtagna mockabryggare, det var ju det där om min teori om gas och överhettning som inte gav någon kondensation av kaffet. Nästa steg i denna thriller är nu taget, jag har investerat i en IH platta, dvs. en liten induktionsplatta. Kostnaden för denna var något billigare än vad min bryggare kostat, så någon större investering var det inte. Nå väl, hur gick testet? Åt fanders! Det visar sig att det är kaffet det är fel på! Jag har för finmalet kaffe, så det liksom kloggar igen transportvägen! Hur jag vet det? Jo jag har kört bryggaren med bara vatten, då funkade det som en normal svensk sommar, dvs. mycket vatten kom det, fast i mitt fall i rätt läge. Så, förvänta er åtminstone ett kapitel till i detta ärende, kanske redan nästa vecka!

Jag har precis för mig att jag nämnde sushi alldeles nyss? Nåväl, i fredags var det dags igen. Fumio på kontoret har hjälpt mig mycket med mina skivinköp, så jag ville bjuda honom och hans flickvän på deras favoritrestaurang som tack för hjälpen. I alla fall innan jag frågar honom om nästa inköp! Hur som, vi satt oss till bords och fick oss en alldeles magnifik sushi. Stället de har som favorit är mycket litet, jag skulle säga att det finns plats för maximalt 14 personer samtidigt!

Kocken!

Kocken är helt fantasisk och han är riktigt bra på att fixa hem de bästa råvarorna som Tsukiji (Tokyos fiskmarknad) kan erbjuda. Ett exempel är de pilgrimsmusslor vi fick, de jag åt på tisdagslunchen var mycket goda och ganska stora och fina. De vi fick i fredagskväll var fyra gånger större, mera smak, mer mjälla och helt enkelt fantastiska!

Fumio, Yasuku, Tomomi och John. Samt i princip hela restaurangen.

Det som gör stället extra kul är att kocken hela tiden konverserar sina gäster, det är helt klart att han har en fast kundkrets som återkommer. Han hejar glatt och serverar med stor frenesi, skämtar och diskuterar och är verkligen en bra värd. 

Gemytligt och mycket, mycket trevligt!!

Det är lite som om vi satt hemma hos honom och inte på en restaurang. Det var andra gången jag besökte stället, första gången var 2009. Och precis som då så avslutades det hela med att vi fick snacks att ta med hem.  Nått fel på stället måste det väl vara i alla fall? Ok då, kanske priset, det kostar nämligen skjortan, fast absolut inte mer än vad en bra restaurang här kostar och eftersom vi inte går dit varje dag, utan bara vid speciella tillfällen så tycker jag det är klart värt priset!

Resten av helgen då? Klart sömnig!  Jag har tagit det mycket lugnt och mest försökt vila mig i form, allt för BMI tävlingen! Men en sak till, nu har de tredje gästerna bokat resa också! Det är Sara, Mattias och lilla Karin som kommer att komma, de landar 31 Mars och stanna en dryg vecka! Mycket, mycket kul, välkomna!

Nu laga lite mat, jag skriver mera så småningom!

Må gott tills dess!

/Bosse

Vem? Jag?? En god templare??! (Vecka 19)

Om det hampar sig så att jag har besök och dessutom råkar ha en ledig dag, vad gör jag då? Jo, föreslår en tripp till Asaksa, där ligger Senso-ji templet som är värt ett besök. I synnerhet om man vill ha med sig hem en eller annan souvenir. Sagt och gjort, eftersom måndagen denna vecka var ledig så var det just precis det jag och Stefan gjorde. Och ett par tiotusen andra verkade det som. Det har ju som bekant varit nyår, vid nyår ska alla Japaner gå till antingen ett tempel (Buddhism) ,  eller till ett Shrine (Shintoism), det hör liksom till och ger en bra start på året anses det. Men att det skulle vara så många som ville göra det och just på den dagen jag och Stefan passade på att åka dit, det hade vi inte anat. 

Dom här var framför oss...

Men å andra sidan fick vi båda uppleva lite äkta Japansk tradition, nämligen att sakta, sakta ta sig fram de cirka 200 metrarna mellan första och andra porten fram till templet och väl framme där, slänga en slant och klappa händerna två gånger. 

Och dom här var bakom oss....

Kön mellan portarna gick så sakta så Stefan hann köpa några souvenirer utan att vi nämnvärt förlorade någon plats i kön. Om det var jobbigt? Inte speciellt, förutom att vi inte fått något kaffe, men det löste sig det med så småningom.

Och dom här väntade fortfarande när vi väl kommit fram...

Eftersom tisdagen var Stefans sista dag i Tokyo för denna gång, tyckte vi att vi skulle äta nått kul. Jag bestämde då enväldigt att vi skulle äta Monjayaki, dvs. gå på en restaurang där man lagar maten själv på en stekyta infälld i bordet. Således tog vi oss till Tsukishima där det bokstavligen kryllar av sådana restauranger. Samtliga Monjayaki restauranger där präglas av en ganska rustik inredning, man sitter ofta på träbänkar vars säten kan lyftas och i utrymmet som öppnas lägger man sina ytterkläder. Det är inte bara praktiskt att kunna få undan sådant, det är även ett sätt att skydda kläderna från stekos, för sådant blir det, en masse! 

John lagar monjayaki för hela slanten!

De kläder man har på sig måste helst tvättas efter ett besök, eller åtminstone vädras grundligt, annars så känner man doften av den middag man åt ett par dagar eller veckor efteråt! Varför då utsätta sig för detta? Jo, det är väldigt gott och dessutom fantastiskt kul att laga maten på detta sätt!

Onsdag morgon inleddes med en promenad, Stefan skulle ju tillbaka till Sverige så jag gick med honom till Ueno, därifrån tåget går ut till Narita. Det funkar utmärkt att gå den sträckan, givet att man inte har allt för mycket packning, det hela tar mindre än en kvart. Så ska ni knö er hit, ta tåget från Narita, det går som på räls!

På torsdagen var det dags igen, hela kontoret gav sig iväg för att besöka Kanda Myojin, ett shrine som ligger mellan kontoret och där jag bor. Det var för övrigt Kanda Myojin som var målet för folkvandringen jag visade bilder på i förra veckans inlägg. Hur som, vi gick dit för att, om möjligt, bättra på vår lycka på det monetära planet under 2011. Principen var densamma som vid Asaksa, dvs. vi kastade pengar, klappade händerna och kontemplerade en stund. Vi får se om det fungerar, men det var i alla fall en alldeles utmärkt promenad i fint väder, så lite gott har det redan fört med sig! Och en lyckopil till kontoret blev det också!

Carlo, John, Mikio, Chieko, Fumio och Yoichi vid Kanda Myojin

Helgen sen har varit mycket lugn. En glädjande sak för mig är att jag tror jag är tillbaka på banan med avseende på sömnen. Den senaste månaden har inneburit klara sömnrubbningar, men nu har jag i alla fall lyckats få ett par nätter med oavbruten sömn, så jag hoppas att jag är tillbaka i normalläge nu. I övrigt har jag tokshoppat, tyvärr mest nyttigheter, såsom CD skivor och en ny extern hårddisk. Fast vad jag inte köpt, men starkt funderar på, är en induktionsplatta! Jag har sett flera modeller och dom kostar inte så mycket, så jag ska bara ta med mig Yoichi eller Fumio så jag kan få reda på vad som skiljer dom olika plattorna åt. Allt är ju som bekant beskrivet på japanska. Varför jag funderar på en sådan platta? Jo, kaffe! (?) Saken är den att jag ju tog med mig en mockabryggare från Sverige. Ni vet en sådan där som man fyller vatten i bottenbehållaren, lägger kaffe i mitten, skruvar på den övre behållaren och sedan fyrar på, på plattan. Principen är sedan rent fysisk, dvs. vattnet förångas när det kokar, ångan pressas upp genom kaffet och kondenseras tillbaka till vätska i den övre behållaren, eftersom den ju är kallare. Eller snarare, så ska det fungera, men tyvärr så är det si och så med gasspis och denna princip. Detta på grund av att den övre behållaren blir för varm, så ångan kondenseras inte!  Ve och fasa! Ok, jag har inte provat att fyra på lite mindre låga, men eftersom bryggaren ska fungera på induktion och dom säljer sådana plattor överkomligt så jag tror jag slår till på en sån istället! Hur detta slutar kommer ni att få läsa om senare, nu ska jag förbereda mig för en god natts sömn, så jag orkar ta vara på min lediga dag i morgon. Jo, vi har ledigt 10 januari, varför vet jag inte, men varför undra? Det är ju bara att acceptera faktum och ta sovmorgon vetja!

Mera kommer senare, ha det bra!

/Bosse

Slutet på ett gammalt år, men med hopp om ett Gott Nytt! (Vecka 16, 17 och 18)

Jag är just tillbakakommen efter ett par veckor i Sverige. Det var riktigt skönt att få lite vinter, lite riktig vinter menar jag. Här är det som om vi vore i tidig mars månad och inte mitt i vintern. Vi har runt 10 grader varmt, ingen snö, men blixtrande sol och hög luft så att vara ute är väldigt behagligt. Hur som, tiden i Sverige gick fort, lite för fort, jag hann inte träffa alla jag ville träffa, men det kommer ju en sommarsemester också.

Men i alla fall, nu är jag tillbaka här i Tokyo och jag har med mig den första besökaren. Saken var den att jag som vanligt spenderade mycket tid att fika med mina kompisar i Stockholm, och när jag frågade Stefan Bystam vad han skulle göra över nyår blev svaret att han inte hade någon plan. Jag förslog då att han skulle kolla om han inte kunde hänga på och hälsa på i Tokyo ett tag. Sagt och gjort, han hittade biljetter, så även om Ann var den första att boka en resa hit, blev Stefan den förste att anlända. Och det passade extra bra eftersom John och Tomomi inbjudit till nyårsfest och Stefan känner John han med sedan gammalt, så att hänga på den festen var inga problem.

Nyårsparty

Resan gick bra, men jag lyckades bara få cirka en timmes sömn, det gjorde att det blev ganska tungt att arbeta redan samma dag jag landade. Jag tog dock igen det och sov 14 timmar natten mot nyårsafton! De timmarna försvann dock fort för nyårsfesten hos John och Tomomi pågick till cirka 03:00 och efter att jag och Stefan kommit hem via taxi så satt vi och babblade till cirka 06:30… Och jag som skulle vara ute hos kunden igen för att arbeta 12:00, blev det en tung dag igen? Jo gissa, men det gick!

Skumpa någon?

Nyår ja, i Japan är det stort, mycket stort. Det är nu man ska avsluta gamla året, men samtidigt förbereda det nya. Sådana förberedelser inbegriper att besöka de serviceinrättningar som man utnyttjat under året, för att tacka dem för året som varit och önska sig lika bra service under nya året. Dessutom måste man så snart som möjligt besöka ett eller flera tempel. Just det senare blev jag varse, den större gatan utanför där jag bor var halvt avspärrad på nyårsdagens morgon när jag åkte till jobbet. På kvällen förstod jag varför, det var en till synes oändlig ström människor som vandrade på den delen av gatan.

Liten folkvandring

När jag kom hem kollade jag vad som låg i riktingen de gick och det visade sig vara ett tempel. Och nu i morse var det lika mycket människor, om inte fler som vandrade samma sträcka. Märk nu väl, det templet de besöker är inte nått av de stora, där är det så stor tillströmning på folk att de får köa i timtal för att nå fram.

Hej och hå, till templet vi gå

På samma tema hade Stefan Bystam hade en plan att besöka Kejsarpalatset idag, detta på grund av att 2 januari varje år öppnas parken lite mer än vanligt, så man kan få en skymt av Kejsaren när han önskar folket gott nytt år. Men när Stefan passerad palatset i går, såg han de avspärrningar man satt upp för att få folk att köa på rätt sätt och då blev han avskräckt, anstormningen till parken är enorm 23 december (Kejsarens födelsedag) och 2 januari, det vill säga det två dagar per år när mer än vanligt är öppet av parken.

Dagen avslutades med att äta ramen på ett av alla de hak som ligger i närområdet. Detta var speciellt spännande eftersom det helt saknade bilder på vad vi beställde. Stället hade biljettautomat, så vi laddade och sen tryckte vi på måfå. Men som synes gick det bra, vi svullade i oss varsin stor portion nudlar tillsammans med en mycket smaklig buljong.

Nudlar! Gott!!

Allt för nu, mera kommer vid nästa uppdatering!

Än en gång, Gott Nytt År på er!

/Bosse