Lediga dagar och en lättare armbågsfight

Hurra för Japan, Måndag var det helgdag för att hedra de äldre! Och det gjorde jag med besked, jag sov till 12! Men sen tog jag mig i kragen och packade väskan med mina skolböcker. Gick sen till ett café och satte mig för att plugga. Det gick sådär, eftersom det pågick dansuppvisningar utanför fönstret. Små tjejer och killar gjorde allt för att efterlikna vuxna dansare på MTV. Jag vet inte vad som var värst, deras lillgamla beteende, deras föräldrars hökskarpa kvalitets granskning och kommentarer eller alla (inklusive mig) överåriga som med mer eller mindre gubbdrägel beskådade spektaklet. Jag tog i alla fall inga bilder, somliga andra i publiken hade mycket avancerad utrustning som användes flitigt och jag är inte helt säker på att de var ens flyktigt bekanta med de som uppträdde. Jag tror min slutsats blir att det värsta var att ungarna inte fick vara ungar utan skulle vara som vuxna. Nåja, de yngsta var ganska så få, de flesta tror jag nått tonåren i alla fall, men ändå. Hur som, att pluggandet går så där som ni kanske kan utläsa. Men vad gör det, det tog mig säkert tre år att lära mig grunderna i Svenska, och ytterligare säkert fyra att kunna skriva, så det får ta tid!

Vad mera har hänt då? Jo, äntligen är bristen på musik åtgärdad! Jag fick överta Johns I-pod docka eftersom han köpt en nyare variant som klarar av hans telefon också. Som första spelade blev det traditionsenligt Santanas andra skiva, Abraxas. Den har varit först ut på ett antal av mina musikanläggningar, allt på grund av den upplevelse mellanbror bjöd på julen 1969 (eller var det 1970?). Sedan satte jag den på shuffle, så nu blandas cirka 24000 låtar friskt!

Och gissa vad? Torsdagen var också helg! Denna gång var det för att hedra förfäderna och det gjorde jag genom att köpa ett rivjärn (hej Mamma!). Jag har letat efter ett bra sådant, för att hacka vitlök och ingefära med kniv går, men är ganska så tröttsamt. Och de enda rivjärn jag hittat fram tills jag hittade detta, var sådana man har för parmesan och det är inte helt optimalt. Dagen förflöt annars bokstavligen, detta på grund av ett flertal rejäla skyfall. Men jag trotsade det framåt kvällen då jag tog en dryg timmes promenad och hittade tillbaka till Civil Office, dit jag ska ta mig 28/9 för att få mitt Alien resident kort. Blöt? Jo tack! Men jag har ju en bra jacka så det var helt lugnt!

På det hela taget är det väldigt skönt med en vecka där två av fem arbetsdagar är helgdagar! Mera sådant! Fredagen gick fort som bara den, men jag hann göra lite nytta. Jag köpte två skärmar till datorn. En till kontoret och en privat. Så nu har jag 23 tum att sprida mina fönster över.

Och ingen fara, att jag på lördagen satt på en sports bar och såg AFL spelas, är ett rent undantag som bekräftar regeln, sport är inte min grej, men öl är gott! John och Tomomi introducerade mig till tre av deras andra vänner. En har en far som är skivsamlare och han lovade att jag ska få träffa pappan så snart han är tillbaka i Japan.

Orginal Tokyo Tower



Två fula fiskar, den ena gladare!

Efter besöket på sportbaren fortsatte vi till den restaurang som inspirerade Quentin Tarantiono till filmen Kill Bill. Stället är en ganska så ordinär upplevelse vad gäller maten, men inredningen är väldigt cool! För er som kanske sett filmen så är scenerna där Uma Thurman slåss med alla gangsters i en lokal med balustrad inspirerade av just denna restaurang.


Interiören. Lägg märke till John och Tomomi nere till höger.

Som lök i soppan dök dessutom Sylvester (Stallone) och Dolph (Lundgren) upp, med ett stort entourage, och satte sig vid borden bakom oss. Så jag frotterade mig rejält i nya kontakter! Och om någon undrar vem som vann armbågsfighten när jag mötte Sylvester i en trång passage, han på väg från och jag till toaletten, så var det jag!


Tomomi fick just syn på Sylvester. Suddigt, men kolla in killen i vit skjorta i bakgrunden...

Ok, jag inser att det kan bli en missuppfattning här, jag skrev att maten var ordinär. Rätt skrivet ska vara att maten är mycket bra, men man kan hitta både bättre och godare mat billigare på andra ställen här. Ställen som inte är lika hypade på grund av regissörers eller andra utländska digniteters fäbless för stället. John påpekade mycket riktigt att 95% av gästerna var västerlänningar, och jag såg bara ett fåtal gäster som såg ut att vara Japaner. Ok, nu kryllade det av Japaner ändå, men det var säkerhetsfolk runt skådisarna som var på besök. Men hur som, det var kul att ha sett stället och vi blev dessutom väldigt mätta! Så, ni som kommer och hälsar på, vill ni gå dit så hänger jag gärna på.

Och så kom idag. En lat söndag som hittills inneburit en promenad, inköp av frukost till veckan och två dubbla espressos på ett närliggande café.  Där pluggade jag faktiskt lite! Jag måste erkänna att jag trycke i mig en bit helt ok chokladtårta där, om det hjälpte pluggandet? Jo tack, jag är helt övertygad att så var fallet! Men nu ämnar jag bege mig ut för att äta lite mat, chokladtårta räcker inte riktigt för att göra min mage helt nöjd. Jag tänker ta mig till en närliggande restaurang där jag redan har hunnit få tre stycken rabattkuponger. Det är nog det stället jag hunnit bli mest stammis på än så länge. Jag tror stället är en Saké bar, det vill säga en bar där man serverar smårätter till drickat. Dom har i alla fall ett antal menyer som funkar bra, alla åtföljs av en nudelsoppa som extrarätt.

Det var allt för nu, nu mat!
/Bosse

Bland annat om Japanska räkneord och hur man kan tillbringa en söndag

Tredje veckan började fantastiskt kul, när jag kom hem från jobbet (jodå, då började dagen) så låg ett vykort i brevlådan. Kortet var från Karin och hade postats fredagen innan. Känn på den! Postat i Stockholm fredag 2010-09-10 så anländer vykortet till Tokyo, måndag 2010-09-13! Dvs. det tog bara tre dagar, varav två var lördag och söndag, för kortet att komma fram! Jag blev förstås mycket, mycket glad över kortet och dessutom glatt överraskad över hur fort det gick. Att sedan Karins mamma påpekade att jag vänt kortet fel, (kortet visar bland annat Karins uppfattning om hur jag ser ut), hör inte hit! Det pryder bokhyllan och lyfter hela rummet! Tack Karin!

Jag gjorde ett försök att rösta dessutom. Följde hemsidans råd och slog upp svenska ambassaden här i Tokyo. Döm om min förvåning när den var stängd för röstning veckan före valet! Skandal tyckte jag och mailade efter poströstnings papper från Sverige. Dom skrev tillbaka och sa att de skickat det efterfrågade, men att det bara var en smal chans att jag skulle hinna returnera min röst innan 20/9 som var sista dag för mottagning av poströster. Hur som, nu det var bara för mig att vänta på brevet.

På tisdagen fick jag besked om att mitt visum äntligen var klart, så ett bud hämtade mitt pass och dagen efter kom det tillbaka, stämplat och klart. Jag har nu visum till och med 2011-09-14, samt vilket är nästan viktigare, en rätt att återvända till landet som också gäller fram till 2010-09-14. Det så kallade re-entry visumet behövs, för om jag bara skulle ha ett arbetsvisum, är jag inte tillåten att lämna landet med mindre än att mitt arbetsvisum blir ogiltigt. Och i ett sådant läge måste jag ta mig in igen som turist och sen starta hela karusellen en gång till.

Torsdagens lektion i Japanska blev ytterligare en lektion i att Japan inte riktigt är som allt annat. Vi började räkna. Ok, Itchi det är ett! Bra så. Men räknar vi platta saker så är ett ichi-mai. Och räknar vi långa saker, ja då är ett ippon.. Men h-vete, varför? Min vän John försöker berätta med jämna mellanrum att Japan är som det är, bara att acceptera. Ok, låt gå för det, tillbaka till räkningen. Min lärare ser min konfysa uppsyn och meddelar att det finns ett tredje sätt att räkna, ett mera allmängiltigt. Då heter ett hitotsu. Så det kan jag säga både om platta och långa saker! Bra va? Fast ingen gör det, de använder långt ett för långa saker och platt ett för platta saker. Och inget av dessa är då itchi som betyder ett.
Jag tar med mig kunskapen och i ett dumt ögonblick berättar jag för min kollega Yoichi om min frustration över sättet att räkna. Då börjar han garva! Det finns flera sätt! Bland annat för runda saker osv. Och tydligen räknar man levande saker på ytterligare ett sätt! Och kaffekopp, som är en mycket död sak, räknas som ett levande. Varför det? Jo, en kaffekopp ser ut som en bläckfisk. Hur då undrar ni? Jo tänk er en bläckfisk som just tagit ett simtag, den drar då ihop tentaklerna för att glida iväg, om vi då vänder på bläckfisken ser det ut som en kopp! Lysande, DET fattar ju alla! Alltså räknas kaffekoppar på det sätt som man räknar levande varelser med. Varför gav jag mig in i denna röra? Mer om språkförtvivlan kommer om och när jag lugnat ned mig lite.

Som plåster på huvudvärken efter räknelektionen, kom postens med en andra överraskning denna vecka. Redan på torsdagen hade jag pappren för röstning i brevlådan. Tyvärr kom jag inte hem innan postkontoret stängt, jag hade ju tillbringat min tid med att lära mig räkna, så jag röstade hemma och avvaktade fredagen. Detta av två skäl, det första att posten skulle öppna igen och det andra att när man poströstar så måste man ha två vittnen som skriver under på att det är just jag som lagt rösterna i kuverten. John och Yoichi ställde snällt upp och vid 10 tiden på fredagen postade jag det hela härifrån. Jag hoppas nu det hann fram, jag gjorde i alla fall ett försök.

På lördagen hade jag min andra guidning. Denna gång var det en mycket ung studentska som var ordentligt internationell. Hon hade hunnit bo både i USA samt Hong Kong fast hon inte fyllt 25 år än. Hennes pappa hade jobbat åt Nasdaq och flyttat runt en hel del. Vi tillbringade dagen i närområdet här, där hon visade mig var att köpa apoteksvaror, vad som är vad i matbutiken med mera. Dessutom hann vi titta på Yushima shrine som är min närmaste helgedom. Nej, jag är inte religiös, men om jag skulle vara det så tycker jag att Buddismen och Shintoismen ligger bäst till. Mycket vända andra kinden till och visa hänsyn.



Yushima Shrine. Gammalt och modernt i en skön blandning.



Lunchen förbereds



Efter att ha ätit lunch, avslutade vi guidningen med en sväng bort till Asakusa där vi tog en rejäl titt på alla butiker som säljer köksprylar. Dom säljer allt! Jag så en butik specialiserad på skylthållare för restauranger! Så det var allt från sådana saker ned till kakformar, via hållare för notor och specialprylar för tempura. Ett eldorado för oss som gillar mat och matlagning!

Dessutom kom jag närmare det nya Tokyo tower än vad jag varit tidigare. Tornet är nu lite över 400 meter högt och ska bli någonstans mellan 600 och 700 meter!  

Nya tornet

Tornet byggs för att tjänstgöra som kommunikationstorn, det är funktionen i original tornet också, men det är för kort, det är bara något högre än Eifeltornet (som det för övrigt också är en replika av)! Vissa byggnader skymmer tydligen originalet, så därför tar man i när man bygger det nya. Liksom i det gamla, ska man kunna åka upp och äta och titta på utsikten, jag hoppas kunna hinna med det medan jag är här. Det borde gå för enligt planen ska tornet invigas innan årsskiftet. Vete gudarna om jag tror på det när man ser hur det ser ut nu.

På veckans sista dag försökte mina kollegor John och Carlo att introducera mig till en något mera avslappnad brunch attityd än den jag har. Vad det gick ut på? Jo, en australiensisk lunch med vin! Och hej och hå vad det gick bra! Dessutom fick vi oss ett ordentligt skratt på Carlos bekostnad igen. Jag slog en blick över bordet efter avslutad lunch och kunde konstatera att av fyra nationaliteter representerade, så var det bara vår Italienske vän som placerat sina bestick i anarkistisk oordning, medan representanterna från Japan, Australien och Sverige prydligt lagt kniv och gaffel ihop. Ok, i några olika vinklar, men ändå samlade.

Bordsskick?

Brunchen gick i alla fall så bra att vi fortsatte tvärs över gatan och satte oss på en spansk tapasbar och fortsatte den inslagna vägen! Känn på den, bakis klockan 21:00 en söndag, på grund av flytande lunch! Men kul var det och mycket trevligt. Om någon nu undrar så var det så att måndagen som kom dagen efter var helgdag. Det vill säga, ingen fara, jag hade en dag till att vakna på! 

Tidig start...

... sent avslut



 









                                         



Apropå vakna, för att kunna göra det måsta man först sova och det börjar bli dags nu!

På återhörande!

/Bosse

Mer att läsa, nu andra veckan!

För att försöka komma ikapp nutiden, så fortsätter jag här med andra veckan. Ganska mycket hände på det praktiska planet, men det började med att jag träffade kunder igen, denna gång börsmänniskorna. Ett väldigt avslappnat möte, där det mest socialiserades och undrades om jag hittat någon flickvän än. Mitt försvar var att jag ju bara hunnit vara där en vecka än, så de måste lugna sig lite. Allmänt garv till svar. Om ni undrar, så är det så att just samma människor, senast jag träffade dem, tog in varenda sekreterare de hade och presenterade för en av mina kollegor. Presentationen innebar att de sa namnet, åldern och vikten! Åhå jaja, det skulle ha varit Sverige det, en hel skrälldus chefer skulle ha fått rannsakas inför domstol och betalt dryga böter. Men nu är jag i Japan, så det är bara att le och se glad ut.

Vad som hände på det praktiska planet? Jo min visumansökan tog fart. För er som inte vet kom jag hit utan riktigt visum. Detta på grund av att det var en stor andel människor som ville hit för att jobba, så myndigheterna hade helt enkelt en för stor backlog, så min ansökan hann inte behandlas innan jag åkte. Jag var, som vissa känner till, inte helt bekväm med detta, men eftersom man hade försäkrat mig att detta skulle lösa sig så åkte jag ändå. Så vad som nu hände var att en ny ansökan gjordes, att omvandla mitt turistvisum till ett arbetsvisum. Jag fick lämna ifrån mig mitt pass och var på grund av det lite nojig ett par dagar. Men passet kom tillbaka med en ny stämpel som visade att jag var under utredning för arbetsvisum.

Och det var bra, för på torsdagen 9/9 fick jag en guidad tur där första anhalt var registreringskontoret för Alien residents och där krävs då att man har den stämpel passet jag just fått. Lite kul i sammanhanget var att Alien ansökan krävde två passfoton. Min guide följde med mig till en foto automat och bilderna togs… Hm, resultatet? Jo tack, jag kan ställa upp som ljusreflektor med min höga panna. Jag ser verkligen ut som en Alien, komplett med en skinande lampa i pannan! E.T. släng dig i väggen!

Men, men, korten godtogs av myndigheten och jag fick ett temporärpapper som gäller tills jag ska hämta det riktiga registreringsbeviset i slutet av denna månad. Och detta temporärpapper var också bra att ha, eftersom nästa anhalt var banken. Där fick jag bankkonto samt kreditkort, och det fick jag just på grund av att jag hade temporärpappret från Alien resident registreringen. I alla fall, kort fick jag, så nu ska handlas, eller snarare, nu kan jag ta ut pengar överallt utan att behöva vara hänvisad till postkontor. I alla fall framåt slutet av oktober när första Japanlönen kommer.

Fast man kan ju göra av med pengar med svenska kreditkort också, så när John och Tomomi undrade om jag skulle hänga med till Ikea på lördagen, så sa jag ja! Dom hade bil så jag passade på att storhandla. Glas, köksprylar och en låda med Ikeas berömda startkit för nyflyttade blev det. Så nu kan jag ha 12 personer på middag (ja, lägenheten har diskmaskin), vilket är ungefär vad vi blir när jag bjuder in hela kontoret, och deras respektive, på inflyttningsfest. Ikea ja, det är stort, mycket stort! Och skulle jag inte se mestadels japanska kunder så skulle jag trott att jag var i Barkarby eller Kungens kurva. Designen på byggnaden är exakt densamma som hemma! Det står till och med Svenska beskrivningar, tillsammans med de Japanska, på sakerna och på väggreklamen. Och samma tröttsamma korridorsystem, där du måste passera allt för att komma dit du tänkte gå! Och restaurangen! Stor, GIGANTISK! Och jag tror att Guinness rekordbok skulle kunna få en ganska bra siffra på rekord i antal japaner som samtidigt äter köttbullar med potatis, gräddsås och lingon i ett och samma rum. En ganska så surrealistisk upplevelse.

Söndagen slutligen flöt lugnt. Jag verkar ha hittat tillbaka till mina gamla skoltakter, dvs. allt för att slippa plugga. Hur så? Jo, min plan för dagen var att plugga lite på Japanskan. Så innan jag somnade kvällen innan hade jag lagt mina böcker och papper i väskan jag ständigt släpar på. Men som sagt, att plugga är ju inte så kul, så jag började med att vakna mycket sent på dagen. Sen gick jag runt i affärer för att se om jag inte kunde köpa nått. När det var klart tog jag en fika (ja, jag vet, det här blir långt!). Sedan gick jag till parken för att plugga! Då var det mörkt, så jag gick hem igen. Ah, ljuva skoltid, jag minns dig som igår.

Oj, jag börjar komma ikapp nutiden. Fast en vecka återstår och den skriver jag om lite senare.

Vi hörs!

/Bosse

Lite för mycket om första veckan

Första veckan blev en kortvecka, jag kom ju på tisdagen, så det var onsdag till fredag som gällde för arbete. Arbete och arbete, mest acklimatisering faktiskt. Fast lite jobb blev det, bland annat i form av en trevlig middag som inte gick av för hackor. Dagen efter (Nej, jag hade INTE ont i huvudet!) följde jag med på kundmöte och träffade våra kontaktpersoner från driftssidan. Mycket kul att se deras store vise igen, han är inte stor, men är ett riktigt bra exempel på en person som utstrålar stor pondus och vishet. En riktig nestor! Ni som var med på 70-talet förstår kanske vad jag menar, när säger att jag tycker han påminner om ugglan i fablernas värld.

Mera då? Jo se på f-n, jag började på en kurs i japanska och det redan 2/9, två dagar efter att jag anlänt! Hade turen att en kollega tipsat mig om ett institut som han tyckte var bra och när han ringde och kollade om de hade plats för mig, visade det sig att de skulle ha haft en grupplektion som startat, men ingen var anmäld. Men om jag var intresserad så fick jag, som enda deltagare, vara gruppen! Till gruppris! Så från och med den dagen går jag två gånger i veckan och plågar mig med Japanska och har alltså exklusiv rätt till läraren, fast till gruppris. Mycket bra, jag hoppas bara att det ger resultat, just nu ser det mörkt ut, men mer om det senare.

Mina saker som jag skickat bredvid det jag tog med mig på planet kom redan på lördagen 4/9. En mycket Japansk flyttkille kom upp med lådorna. Han insisterad på att hjälpa till att packa upp, bara för att verifiera att allt var helt! Sen tog han de tomma lådorna och bockade och försvann. Jag borde inte vara förvånad, för servicen här är remarkabel, men jag tycker ändå att det är ganska så svårgreppat med all service här.

Resten av lördagen tillbringade under kunniga guiders ledning, John M och Tomomi. Först togs jag till Muji (ja, det är samma kedja som vi har filialer av i Sverige). Ett eldorado för de som gillar vitt, grått, brunt och svart! Färgglädje så det står härliga till! En kul detalj är att här i Mujis hemland, kan man till och med köpa monteringsfärdiga Muji-hus! Jag funderar på att skaffa ett och placera det i kejserliga parken, undrar om någon skulle protestera? Nu kanske någon undrar vad jag gjorde på en sådan butik? Jo, även om jag bor möblerat med fullservice, så saknas en del saker ändå, och Muji har en del köksprylar som är bra. Efter Muji blev jag guidad till två internationella supermarkets, passade då på att köpa ost i bit samt müsli. Ja jag tog med en osthyvel! Det finns osthyvlar här, men de är av trådtyp och det är inget jag gillar. En intressant detalj är att den större av de två vi besökte har en övervåning som har en mycket välsorterad vin, öl samt sprit avdelning. Jag hittade tyvärr inte Flensburger pils, men däremot Fullers ESB (ja Erik, jag VET att du nu rynkar på näsan, men det fanns diverse trapist och sån också!), så nog var det en internationell butik.



Utsikten österut. Lampan uppe till vänster är månen!



Lägenheten? Jo tack, en rymlig trea på 86 Kvm. Stor altan, men absolut ingen utsikt. Bilderna här bredvid är tagna från altanen och som ni ser år det inte mycket sevärt. Fast lite vacker blir det i kvällsljus. Och området kryllar av restauranger, jo, det kryllar! På de ynka cirka 100 meter jag har ned till tunnelbanan ligger det tre (3!) restauranger! Och den gatan är i princip bara en gränd!



"Utsikt" västerut

 Jag nämnde ovan att jag saknar vissa saker i lägenheten, det som saknas mest är ljudanläggning! Stor Tv med DVD och massor med satellitkanaler finns, men ingen stereo, inte ens en radio. Så när jag får min första lön i JPY ska jag ta en runda och köpa en stereo. Dessutom behöver jag en riskokare (nej, inte en motorcykel, en riskokare!), brödrost och en vattenkokare. Men i övrigt är lägenheten helt fantastiskt bra. Tyst som inget jag tidigare upplevt och gott om utrymme.

/Bosse

Hej hopp!

Hej!

Dom första raderna i den nyskapade bloggen kommer här!
För den som inte vet så är jag utlånad på ett år (med option på ett år till) till vårt Tokyo kontor.

Kontorsplatsen, väntar på större skärm...

Jag har just firat mitt tvåveckorsjubileum på denna resa! Jag anlände vid lunch, 2010-08-31 och hade en sådan bra fart att min hyresvärd inte hann till min lägenhet före mig! Och då ska ni veta att deras andra hus i Tokyo bara ligger knappt tre minuters lugn promenad från det hus jag bor i! Således, jag lyckades ta mig ur Narita (flygplatsen) och på en skyttelbuss cirka en halvtimme snabbare än vad normalt brukar ske. Det vill säga, flyt från början, jag hoppas det håller i sig!

Åhåjaja, ska jag fortsätta så här lär det inte bli mycket jobbat. Men tanken med denna blogg är i alla fall att kunna ge en chans att på ett ställe hitta lite bilder och få läsa om nått kul hänt på sistone härborta för den som (kanske) är intresserad och har tid att kolla.

Notera nu att detta är det första försöket, så ingen möda har lagts på layout etcetera. Sånt hoppas jag att jag orkar fiffla med så småningom!

Må bra så hörs vi!

/Bosse