Lite om att åtnjuta Japansk gästfrihet samt en blöt vinfestival (Vecka 9)

Veckan började storstilat, iväg med raska steg till våning tre på Yodobashi Camera och ett antal kontanter och två snabba pekningar senare var min fotoryggsäck två objektiv tyngre. Nöjd? Inte då, ett fast grepp om poängkortet och rulltrappa upp till våning fyra. Resultat av denna tripp? Tömt poängkort, men numera ägare till en stereo att spela mina inköpta CD skivor på! Sedan hem med taxi (på order av kontorschefen, han ville inte att jag skulle förlyfta mig!). Allt detta före klockan ett på dagen! En av mina bättre shoppingdagar! Mera sådant! Och jodå, jag gick tillbaka till jobbet efter att jag burit upp mina nyinköp.

Resten av veckan förflöt i lugnets tecken i väntan på helgens begivenheter. Jag, John, Tomomi, Carlo och Kanae skulle ut på utflykt! Jag gjorde ett tappert försök och lyckades faktiskt somna strax innan midnatt på fredagskvällen. Detta på grund av att jag skulle möta de andra på Shinjuku stationen redan klockan 07:30 på lördagsmorgonen. Shinjuku är världens största järnvägsstation i passagerare per dygn mätt, men även världens mest förvirrande labyrint med mina mått mätt. Jag har en kollega som bor där i området sedan ett antal år. Till och med han har problem att hitta rätt, trots att det varit hans hemma station de senaste 10 åren!

Men tillbaka till saken, att vi sågs där berodde bara på att vi skulle ta en landsvägsbuss från Tokyo till Kiso-Fukushima. Resan tog lite över fyra timmar, men var ändå ganska bekväm. Väl framme mötte Kanaes pappa Iwao oss med bil. Han tog våra väskor i sin bil och Kanae samt Carlo och vi andra hade nöjjet att få säga ’follow that car!’ till en taxichaffis! Lite synd att han inte förstod Engelska, så Tomomi fick säga det på japanska, men nu har jag i alla fall varit med om det som alla med Philip Marlowe komplex längtar efter! Resan fortsatte i 30 minuter, då vi bland annat passerade Ontake, Japans näst högsta berg, eller snarare vulkan. Tyvärr var berget höljt i dimma och regn, vår helg hade precis passat in på en senkommen tyfon, så vi fick inte se det i all sin prakt.



Jodå, jag lovar! Ontake är framför ryggarna, men bakom molnet!

Vi stannade för en yoghurt glass på vägen och taxichaffisen stängde snällt av taxametern och väntade utan protester, snarare med en glad min! 

John, Carlo, Kanae och Iwao äter glas. Taxi till höger.

Platsen vi var på väg till heter Kaida-Kougen och där har Kanaes föräldrar ett sommarhus, eller snarare en fjällstuga (vulkanstuga?). Väl framme vid stugan blev vi mycket, mycket varmt mottagna av Kanaes mamma Mie, Yoroshiko Onegai Shimas (trevligt att träffas på Japanska)! 

Dotter och mor, Kanae och Mie

Vi fick en husesyn och information om att huset var en egen design av Iwao och att de haft det i cirka 20 år. Det var fullt av snygga lösningar på förvaringsproblem, hemsnidade japanska masker (jo, det var Iwao som karvat dom!) och hemgjorda snygga batikbonader (som Mie gjort). Vi serverades en välkomst fika, grönt the och japanska sötsaker, och efter det tog vi en tripp för att titta på omgivningarna.

Först åkte vi till Kiri Sina och tittade på sobanudel tillverkning, provsmakning av produkten samt en slurk sobathe hörde givetvis till. Jag fick lära mig nått nytt igen och det var att blanda i lite wasabi (Japansk pepparrot) i soppbasen, mycket smakligt!

Sobaprovsmakning

Efter det åkte vi till en farm som specialiserat sig på en hästras som är en Japansk variant av Ardennerhästar. Den Japanska varianten är dock mycket mindre, men har haft samma användningsområde. De var stora som Islandshäst ungefär, men likafullt tydligen ena hejare på att dra plogar och harvar.

Som tur var åkte vi tillbaka till stugan efter hästarna. Jag var heltrött! Så trött att jag somnade i en skön fåtölj i storstugan. Och vilket uppvaknande jag fick, John kom och ropade att ”vi äter förrätt nu”. Medan jag sov hade Mie förberett en ”enkel” måltid. Förrätten som serverades var traditionell Japansk kött och grönsaksgryta i buljong, tempura samt vårrullar. Huvudrätten var mycket mör biff, lax, pilgrimsmusslor, grönskare och svamp som allt grillades.



En liten matbit i all enkelhet. Ja isses.....



Här kommer Soban!

På det fick vi sobanudlar och the, så då fick jag än en gång avnjuta tricket med wasabi i soppan! Det var lika gott nu som tidigare på dagen! Snacka om måltid! Och det i en fjällstuga! Lycklig!

Kvällen kylig, så Soban intogs innomhus.

Efter maten och lite lätt vila, åkte de andra och badade Onsen, dvs. i vatten från heta källor (den Japanska varianten av Isländska gejsrar). Jag och Iwao stannade kvar i stugan. Jag är ju inte så mycket för bastubad och liknande. När föräldrarna fick klart för sig att jag föredrog att duscha, satte en febril aktivitet igång. Jag blev förvisad det Japanska badrummet och hur jag skulle fylla badkaret så jag kunde bli ren efter att ha duschat. Till slut förstod de att jag bara ville duscha och inte ha något varmt bad vilket jag tror ansågs vara lätt exotiskt. Men hur som, de andra åkte till onsen och Iwao agerade som en perfekt värd. Vi kommunicerade via ordbok, en elektronisk och en i pappersform. Han sken som en sol när jag svarade mycket bra på frågan hur jag trivdes i Japan.

När det sedan blev sovdags rullade vi ut futonmattor på golvet i det rum jag, John och Tomomi skulle sova i. De två knoppade snabbt in medan jag tog min dusch. Till min förfäran insåg jag att Iwao väntat på att jag skulle bli klar för att kunna vara den siste i säng. Hade jag vetat det hade jag snabbat mig mera, jag trodde jag var sist som varande den nattuggla jag är. Natt och natt förresten, klockan var inte mer än 22:30 när jag lade mig, men det kändes som jag varit vaken ett par dygn! Fjälluft är sövande!

Hur det var att sova på golvet på sant Ryokan vis? Alldeles utmärkt! Jag sov som en stock!

Söndagen började 07:00 med frukost bestående av en mustig köttgryta, bröd och två utmärkta koppar mocka! Yes, lördagen hade varit helt koffeinfri, så kaffet kom som en skänk från ovan! Tack Carlo!

Livräddare!

Låter köttgryta till frukost märkligt? Kanske det, men jag lovar att det smakade väldigt bra!

Efter frukost var det dags för avsked, jag hoppas Iwao och Mie förstod att vi var mycket tacksamma och nöjda med vår vistelse. Hur som, avskedet var glatt och det kändes som om vi verkligen var välkomna tillbaka. Och jag hade fått min första erfarenhet av att vistas i ett Japanskt hem, är alla lika bra och välkomnande som Mies och Iwaos så gör jag gärna om det!



Tack och hej!

Vi fick skjuts till busshållplatsen, en liten buss kom puttrande och vi tog plats. Än en gång passerade vi det dimhöljda berget, tyvärr alltså ingen vy denna dag heller. Efter ytterligare en buss var vi tillbaka i Kiso-Fukushima. Därifrån tog vi tåg, nu med målet Shiojiri, där det var vinfestival. Vi visade upp våra förköpta biljetter, fick ett glas vin och sedan bar det av på vingårdstur med buss. Fyra vinerier ingick, varav vi klarade av tre. 

Fem fantastiska, vällagrade årgångar!

Då insåg jag och John att skulle vi ta det fjärde vineriet också, utan att ha ätit fast föda, ja då måste vi bli burna resten av dagen. Således sattes ett rådslag igång och vi enades (tre killar mot två tjejer) att vi skulle fortsätta vår resa och åka till Matsumoto, vilket var den planerade sista anhalten på vår späckade ”se allt av värde i denna region på två dagar” resa. Således iväg bar det, men med idel glada nunor. Vin är gott och humörhöjande även om det var en ganska blöt dag (i dubbel bemärkelse)!

Blött, både innuti och utanpå. Men humöret på topp!

Väl framme i Matsumoto låste vi in våra väskor och vandrade iväg mot det berömda svarta träslottet, ett av våra världsarv. Som tur var, var det en timme kvar på öppethållandet så vi hann med att titta inuti också. Tyvärr var det inte något kvar av möblemang och sådant, förutom en kudde som härskaren suttit på, fast jag tror att den bara markerade var den riktiga kudden hade legat. Men det fanns i alla fall montrar med exempel på vapen och konst som fanns på plats när borgen var aktiv, vilket var mellan 1590 och 1869, vilken tidsrymd och det för en byggnad gjord av trä! Jag blev i alla fall mycket imponerad av borgen, den var massiv och respektingivande även i nutid. Så dit kan jag tänka mig att åka igen, om inte annat än för att fånga reflexen av borgen i vattnet som omgav den.

Imponerande!

Vi avslutade vistelsen med en gigantisk middag och påpassligt nog hade vi bussbiljetter bokade från Matsumoto och hem till Tokyo igen. På busstationen fanns denna brandpost, men kan någon berätta vad de menar? John trodde det var en utdöd panter i skåpet, men var inte helt säker. Att de menar extinguisher är väl säkert, men vad är panther i detta sammanhang? Kan någon berätta?



Kan någon översätta?

Resan avslutades så slutligen, på Shinjuku stationen, vid 22:15 tiden på söndagskvällen. En mycket intensiv, men fantastiskt trevlig helg var till ända.

Cliffhanger till nästa inlägg? Vad sägs om uppröjningsarbetsbeskrivning på grund av inflyttningsparty?

Mera kommer så småningom, somna om!

/Bosse