Sukiyaki ÄR gott och så är även Marockanska köttbullar! (Vecka 10)

Hur konstigt det än kan låta så finns det maträtter jag har en viss aversion för, om det än bara är två jag garanterat helt undviker i fortsättningen. En av de på listan över sådant jag ätit, men kanske inte behöver äta igen, var Sukiyaki. Observera nu, Sukiyaki kommer definitivt före blodpudding och pannkakor, men klart efter kåldolmar och kalvlever anglais, (vad som jag inte tänker prova igen? Paltbröd med vitsås och fläsk samt rå kolever). Hur som, tillbaka till sukiaken (obs! vits!), min första lördag här blev jag bjuden av John och Tomomi till en fantastiskt bra tempurarestaurang ett stenkast från där jag bor. Tomomi har ett förflutet som inhyrd av Sapporo (öltillverkaren) som matskribent. I samband med det var hon tvungen att prova en oherrans massa restauranger över hela Japan. Stackars henne! I samband med den serien så besökte hon då en mycket bra sukiyakirestaurang också den bara ett stenkast från där jag bor. Den tänkte de ta mig till den första lördagen jag var här, men tyvärr var den då fullbokad, så då blev det istället den redan nämnda, mycket fantastiska tempura restaurangen istället. Men medan vi smorde kråset där, så slog mig tanken att jag ju kunde bjuda John och Tomomi på sukiyakistället som tack för att de hjälpt mig att hitta min fina lägenhet. Så sagt och gjort, måndagen 1 november var vi och åt en gigantisk middag! Hela paketet var urjapanskt, åtminstone i den romantiserade fantasivärld jag lever i, stenlagda gångar, små sjöar med karpar, små vattenfall, rispappersskjutdörrar mellan rummen och kimonoklädd personal (jo, bara kvinnor!). Och vad tror ni? Sukiyaki är nu uppgraderat till samma nivå som kåldolmar och kalvlever! Kanske till och med lite högre! Kommer ni på besök ska jag försöka få Tomomi att boka antingen tempurastället eller sukiyakistället. Hon och John måste följa med också, eftersom ställena är helt japanska, inte ett läsbart ord så långt örat hör, men ack så värda ett besök!

Onsdagen i veckan var det helg igen, denna gång kulturdag! Det firade jag stort genom att gå och köpa vin, ost och snacks till det kommande housewarmingpartyt. Vad då? Mat och dryck är väl kultur? Som vanligt provade jag på lite japanska också, men aj vad det går trögt! Men jag är i alla fall ikapp med mina uppgifter i skolboken, även om jag ännu inte fattar ett jota av vad som står där om det inte står på engelska.

Så kom fredagen, dagen för den officiella invigningen av mitt boende här! Dagen började bra, jag hade inte hunnit ur sängen än, när det skakade loss med en liten jordbävning. Denna var dock mycket mindre än den förra jag skrev om och mycket riktigt, ingen av mina kollegor hade märkt något. Jag undrar om det är något man kan vänja sig vid? Dagen förflöt sedan i ett lugnt och skönt tempo, så jag var redo när de första gästerna kom vid 18:30 tiden. Det var rejält uppbullat med öl, vin, vatten, thé och kaffe. Givetvis hade mina gäster inte hörsammat att det fanns gott om dricka, så snart hade jag en magnumbutelj saké (som för övrigt betyder sprit på japanska! Det vi kallar saké hemma heter nihonshu på japanska), en flaska shochu (japanskt renat), ett par flaskor rött vin, champagne samt slutligen en flaska plommonvin. Åh hå jaja, men det blev inte riktigt så blött som det kunde blivit med den mängden dricka. 

Hori-san, Carlo, Kanae-san och Yoshiko-san gillar läget

John ställde upp som kock, så vi hade rejält med bra mat att äta. Vegetarisk lasagne, tonfiskkasserole samt marockanska köttbullar stod på menyn.

Mat!

Totalt var vi fjorton personer som smorde kråset med mat och dricka. Sverige, Japan, Australien, England, Italien och USA var representerade.

Tottemo oishii desu! (det smakar mycket bra!)

Hela tillställningen var mycket trevlig, ganska högljud och väldigt varm, det enda problemet var att hålla Mikio borta från min spellista, det lyckades nästan. Än så länge har i alla fall inga grannar kommit och klagat på grund av oväsen. Jag får se om jag får höra nått av hyresvärden. Nu tror jag inte det, för vi slutade föra oväsen runt midnatt och vi som var kvar då var klädsamt lågmälda i vår diskussion om facebook (!) och andra så kallade sociala medier. Kvällen slutade för min del strax innan klocka fyra, en på det hela taget bra kväll var till ända. Hur livlig på en skala? Pja, något mindre livlig än den jag hade 2003, men fortfarande en lyckad inflyttningsfest!

Lördagen? Gissa? Sov länge och släpade mig sedan iväg och pluggade igen. En vacker dag kanske det ger resultat! Avslutade dagen med att prova en ny restaurang i närområdet. Denna gång en sushi restaurang som jag verkligen kommer att återkomma till. Mycket trevligt bemötande och en fantastiskt god och prisvärd sushi. I dag söndag har det varit om möjligt ännu lugnare. Jag har stannat inne större delen av dagen och pluggat lite. Fast bara lite, för sen har jag legat på soffan och kollat på mosebacke monarki! En fantastisk nostalgitripp och mycket, mycket roligare än japanska och det bästa av allt, alla pratar svenska!

Men en sak till i alla fall. Jag fick besök av en lite lätt raggig fågel idag, den parkerade sig på mitt altanräcke och kvittrade glatt. Jag tror det kan vara någon sorts trast eller så, för den sjöng vackert och tur var väl det för själva fjäderskruden var nått mitt emellan gråsparv och kråka. 

En skönsjungande trashank

Så var även storleken förresten, den var kanske 20 – 25 centimeter hög fast inte alls så bullig kropp som en kråkas. Hur som, sjöng vackert gjorde den.

Det var allt för nu, en ny vecka väntar!

Simma lugnt!

/Bosse