Packad så det förslår, på väg på blixtvisit till Sverige (Vecka 15)

En hektisk vecka är till ända. Det började i måndags, när vi begav oss till en restaurang som ligger ganska så precis mellan kontoret och där jag bor. Restaurangen är specialiserad på fiskkakor och jag beskrev mitt första besök där i bloggen för några veckor sedan. Hur som, vi gick dit för att fira att Yoichi gjort sitt första prov i Kinesiska. Egentligen skulle Carlo ha varit med också, men han och Kanae var tyvärr upptagna.  En i alla fall, Yoichi, jag, John och Tomomi gick dit och smorde kråset grundligt. Detta på grund av att vi förbeställt mat, för då kunde vi få specialmeny med dricka inkluderat. Egentligen skulle vi ha varit fem personer, så maten beställdes för det antalet, men tyvärr blev Fumio sjuk, så vi kom bara fyra. Således åt vi för fem! Mycket gott! 

En glad student som just skrivit sitt första stora prov i Kinesiska

Eftersom vi hade besök från Sverige, en kollega hade flugit över för att hjälpa en av våra kunder besiktiga sin hårdvarukonfiguration, så blev det utgång på onsdagskvällen igen. Denna gång åkte vi till nöjesdistriktet Roppongi (Roppan kallat i Svensk folkmun). Mina kollegor känner till en mycket väl gömd, men ganska stor Isakaya där. Läget var ganska så fantastiskt. Vi vek av från huvudgatan in på en tvärgata, sen vek vi av in i en gränd, sen vek vi av in i en ännu mindre gränd, sedan in genom en grind till en smal lägenhetsuppfart(!). Där fanns det diverse skyltar att vi skulle vara tysta för vi var bland bostäder! Hur som, längst inne fanns en dörr och där visade det sig att denna Isakaya var belägen! Det som gjort att mina kollegor har den som favorit är att den i stort sett bara befolkas av lokalbefolkning och det är mycket ovanligt i Roppongi, eftersom det är det distrikt i Tokyo dit de allra flesta utlänningar tar sig till när de ska festa loss. Och mycket riktigt, det var jag, John och Mikael som stack ut, resten var glada japaner som åt och drack efter jobbet. Vi gjorde det samma och jag måste säga att det är en väldigt trevlig variant av Pub eller Bierstube, mycket okonventionellt och avslappnat! Just denna var en sushi isakaya, så vi åt både lagad och rå fisk plus diverse annat.  I korthet en mycket lyckad kväll.

Gott och trevligt på en Isakaya

På torsdagen hade jag min sista japanska kurs. Nåja, jag har signat upp mig för en vårtermin också, samma som jag just gått Ni minns väl Karde Mummas storverk, två år i varje klass? Jag kan ju inte vara sämre, eller? Jag ska föröka få privatlektioner igen, det är ganska dyrt men jag tycker det är värt det. Och dessutom, om jag då snubblar mig framåt lite kvickare, så har jag chansen att påbörja fortsättningskursen, eftersom privatlektionerna är mera fria från kursplan än det vanliga lektionerna.

Va, tänker ni, ingen fest på torsdagen? Näe, tyvärr, men på redan fredagen var det dags igen.  Vi hade vår kontorsfest för våra kunder. Det hela var en uppsluppen tillställning med mycket mat och dricka. Vi höll till på en Italiensk restaurang, så vi fick Italiensk buffé att äta. Mycket smakligt och väldigt trångt och varmt! 

Trångt men mycket gott och väldigt trevligt!

Som sig bör, så slutade kvällen på Karaoke bar och döm om min förvåning när en av höjdarna hos en av våra kunder stämmer upp i låten Sukiyaki, minns ni den? En landsplåga i Sverige tidigt sextiotal! Det måste ha varit den första sång jag hörde på Japanska, och nu hör jag den på karaoke och dessutom på plats i japan! Kul! Och faktiskt, han som sjöng var en av de som kunde sjunga, resten av oss (förutom Tomomi) sjöng mycket hellre än bra, framförallt högre! Vad jag sjöng? Mississippi Queen (!) och I wish it was Christmas every day. Hur det lät? Det vill ni inte veta! Men vad som är kul är att det är ingen som bryr sig om hur det låter, det är mera att man ska delta. Och hur illa och falskt man än sjunger, ju mer applåderar, skriker, stampar takten och jublar de andra! Det genererar en mycket hög stämning!

Fullt ös till falsksången

Så kom lördag morgon, jag mådde oförskämt bra med tanke på den tidiga morgon jag kommit hem från kvällen innan. Jag satte igång med att packa min väska inför hemresan i morgon. Hur det gick? Ja om vi säger så här, jag har ågren över att behöva öppna den igen i kväll för att stoppa in en sak jag glömt, jag vet nämligen inte om jag kan lyckas stänga den igen! 

Buffé, mycket smakligt!

Klockan tre var det dags, då var det fest igen! Nu gällde det julfesten här i huset. Tillställningen visade sig vara ganska så trevlig. Vi var kanske ett förtiotal personer som åt buffé (Italiensk! Måste vara på modet i Japan i år!) och hörde hyresvärdinnan spela piano medan hennes kompis spelade fiol. 

Hyresvärdinnan (till höger) med fiolspelande kompis

Det lät faktiskt inte alls så illa som jag befarat och inte allt för många av oss behövde fylla på glasen mer än en gång under uppträdandet. Framåt klockan sex var det hela över och jag tog hissen upp och vilade ryggen ett tag på soffan. Efter att ätit en god middag packade jag lite till och sen var det god natt.

Idag då? Jo, sovit länge, fikat och gjort lite Japanläxa samt försökt komma på vad jag kan ha glömt när jag packade. Det var då jag kom på att jag måste ha med mig en tröja hem, eftersom det ju är ganska så kallt. Jag fick en rapport av mor att det var -17 idag mot över -20 för ett litet tag sedan, så jag måste ta risken att öppna väskan för att få dit tröjan. Handbagaget? Där har jag ju kameran ju, inget mera får plats där!

Således, detta är sista uppdateringen från Japan på lite drygt två veckor. Jag kommer kanske att plita in nått från Sverige också, men annars så återfinns jag här från och med 30 december igen!

God Jul och Gott Nytt År på er ifall jag inte hinner höra av mig när jag är hemma!

Må gott!

/Bosse