Nu var det syskonet till den jag åt 1999 som fick halka ned! (Vecka 24)

Jag tyckte det var lite länge sedan, så i torsdags var det dags igen. Vad då? Jo att äta något som får mig att undra hur i hela friden någon kom på att prova ens första gången. Jag pratar om nått som ser ut som en kliché snäcka, cirka fem centimeter lång. I den snäckan ligger något som skulle kunna vara en snigel, men har mera karaktären av mask. 

Lite suddig bild, men ni kanske får en liten uppfattning av mollusken!

Första gången jag åt detta så bad jag att få behålla skalet, så när jag är hemma nästa gång kan ni få se resterna efter mitt första försök på denna kulinariska bana. Hur kom det sig att jag efter 11,5 år kommer på samma idé igen? Jo, vi har just nu besök av kollegor från Stockholm, och i torsdags var den som kom hit först sugen på både mat och sällskap, så John förslog en ny favoritrestaurang i Kachidoki, det vill säga väldigt nära där han och Tomomi bor. Sagt och gjort, vi åkte dit och det visade sig vara en liten väldigt personlig restaurang där man grillade maten själv på en liten gasdriven bordsgrill. Det vi grillade var mest fisk och skaldjur, plus då den sorts mollusk jag försökt bedriva ovan. Det intressanta nu var att denna gång fick den grillas till kokning i sitt eget skal. 

Mollusker, shiitakesvaamp och en fiskfilé

Vad det smakade? Lite bitter smak och tuggig konsistens. Gott? Ätbart om man gillar äventyr, men gott är för mycket sagt. Låt oss kalla smaken intressant! Men, i övrigt var allt utmärkt gott, vi åt allt från jätteräkor (även skalet!) till grillade sardinartade firrar via tonfiskkinder, tofu samt shiitakesvamp!  Och den laddningen, den smakade bara bra!

Näedå, inga teatersmil, det var gott och trevligt!

I fredags var det dags igen för en nationell helg. Den firade jag i shoppingens tecken, jag utökade förra veckans inköp genom att skaffa en skidjacka också, skidresan blir nämligen av sisa helgen i februari. Det är storrea på skidkläder här nu, så jag fick över 50 % rabatt, och det på den dag det faller snö i Tokyo. 

Titta det snöar, titta det snöar!

Massor med vita flingor men ingenting fastnade eftersom det faktiskt var någon grad plus. Men lite kul var det att shoppa skidkläder i snöyra! John och Tomomi var med, så efter vi tömt samtliga butiker, gick vi till Tokyos näst äldsta soba restaurang, den ligger i kvarteret bakom den äldsta jag skrev om förra veckan. 

Tre varianter på soppa, tempura soba, nabe och min, kyckling soba.

Efter avslutad måltid åkte jag till Azabu Juban och köpte ost, kaffe samt mysli. Var dagen slut med det? Nej, men jag var. Trots det tog jag mig till Asakusa för att kolla upp den järnvägsstation som jag och nästa veckas besök, Ann, ska ta tåget ifrån nästa fredag för att åka till Nikko.

Den lilla baren var fullsatt när jag passerade...

Alla aktivitet i veckan gjorde att jag tog ett beslut om en mycket lugn lördag. Jag var bara ut för att möta upp med mina kollegor för en middag på kvällen. Kvällen blev väldigt tidig, detta eftersom jag i morse tog tåget till Narita för att möta Ann. Till min bestörtning gick inte snabbtåget, utan jag fick åka lokaltåg. Det tog inte bara dubbelt så lång tid, det var fullständigt fullpackat med resenärer och väldigt varmt. Så i en och en halv timme skakade vi framåt, istället för de 45 minuter det tar med snabbtåget. Som tur var, var jag ute i ganska god tid, men Ann hade ändå hunnit ut ur alla kontroller på rekordfart! Planet hade landat ganska precis 08:55 och jag kom fram till ankomsthallen 09:30, då var hon redan på plats och hade väntat i cirka fem minuter! Jag som trodde det var jag som skulle behöva vänta, en kvart minst! Hur som, mycket kul återseende och Ann såg oförskämt omanglad ut, detta trots att hon då varit vaken i över tjugo timmar.

Som tur var gick det snabbtåg tillbaka, så vi var i Ueno på nolltid, i alla fall jämfört med vad det tog för mig att komma ut till Narita. Eftersom vi hade ett fantastiskt väder och Ann bara hade en väska och väskan hade jul, så bestämde vi att promenera hem till lägenheten. Vi hann ungefär en fjärdedel av vägen när Ann fick sin första kontakt med Japansk kultur. 

Kan det vara lokala judoklubben?

Jag vet inte vad det var, men det var happiklädda kvinnor och män med trummor och någon sorts blandning av paraply och kräkla som dansade sig fram på gatan.  Anns kommentar var, är det lokala judoklubbens sammanträde? Vad det nu än var, så var det en ganska så omedelbar upplevelse av exotisk kultur.

Efter att ha mellanlandat i lägenheten och Ann fått skölja av sig resdammet begav vi oss ut på staden. Vi började med lunch i Akihabara, där sushi stod på menyn. Efter maten gjorde vi ett kortare besök i elektronikvaruhuset för att sedan ta en kopp kaffe, detta innan vi satte oss på tåget till Asakusa för att kolla in området med köksprylar.  För att inte Ann skulle somna, utökades köksgatupromenaden med ett besök i  Sensoji templet. Det var något färre människor där nu, jämfört med mitt senaste tempelbesök, men det var fortfarande väldigt mycket människor. Och hör och häpna, 13/2 ser vi ett apelsinträd med apelsiner, ute! Två dagar efter snöfall! Å hej och hå! Ann påpekade att det hela liknade Sevilla, där är det apelsiner på trädet nu också! 

Ann i Asakusa

Från Asakusa åkte vi till Okachimachi och tog ett snabbesök på marknadsgatan, den som ligger nära där jag bor. Men nu var Ann ganska så mör, så en kopp kaffe och sedan retur till lägenheten för lite vila innan middagen blev det och där är vi just i denna stund. Medan Ann vilar över sin dator passar jag på att skriva dessa rader.

Jag hoppas få sällskap ut för en liten middag så småningom, men det får ni i så fall läsa om nästa
gång. Och då har jag säkert nått att plita ned från besöket i Nikko också.

Så, mera kommer sedan, må bra på er!

/Bosse