Bland annat om Japanska räkneord och hur man kan tillbringa en söndag

Tredje veckan började fantastiskt kul, när jag kom hem från jobbet (jodå, då började dagen) så låg ett vykort i brevlådan. Kortet var från Karin och hade postats fredagen innan. Känn på den! Postat i Stockholm fredag 2010-09-10 så anländer vykortet till Tokyo, måndag 2010-09-13! Dvs. det tog bara tre dagar, varav två var lördag och söndag, för kortet att komma fram! Jag blev förstås mycket, mycket glad över kortet och dessutom glatt överraskad över hur fort det gick. Att sedan Karins mamma påpekade att jag vänt kortet fel, (kortet visar bland annat Karins uppfattning om hur jag ser ut), hör inte hit! Det pryder bokhyllan och lyfter hela rummet! Tack Karin!

Jag gjorde ett försök att rösta dessutom. Följde hemsidans råd och slog upp svenska ambassaden här i Tokyo. Döm om min förvåning när den var stängd för röstning veckan före valet! Skandal tyckte jag och mailade efter poströstnings papper från Sverige. Dom skrev tillbaka och sa att de skickat det efterfrågade, men att det bara var en smal chans att jag skulle hinna returnera min röst innan 20/9 som var sista dag för mottagning av poströster. Hur som, nu det var bara för mig att vänta på brevet.

På tisdagen fick jag besked om att mitt visum äntligen var klart, så ett bud hämtade mitt pass och dagen efter kom det tillbaka, stämplat och klart. Jag har nu visum till och med 2011-09-14, samt vilket är nästan viktigare, en rätt att återvända till landet som också gäller fram till 2010-09-14. Det så kallade re-entry visumet behövs, för om jag bara skulle ha ett arbetsvisum, är jag inte tillåten att lämna landet med mindre än att mitt arbetsvisum blir ogiltigt. Och i ett sådant läge måste jag ta mig in igen som turist och sen starta hela karusellen en gång till.

Torsdagens lektion i Japanska blev ytterligare en lektion i att Japan inte riktigt är som allt annat. Vi började räkna. Ok, Itchi det är ett! Bra så. Men räknar vi platta saker så är ett ichi-mai. Och räknar vi långa saker, ja då är ett ippon.. Men h-vete, varför? Min vän John försöker berätta med jämna mellanrum att Japan är som det är, bara att acceptera. Ok, låt gå för det, tillbaka till räkningen. Min lärare ser min konfysa uppsyn och meddelar att det finns ett tredje sätt att räkna, ett mera allmängiltigt. Då heter ett hitotsu. Så det kan jag säga både om platta och långa saker! Bra va? Fast ingen gör det, de använder långt ett för långa saker och platt ett för platta saker. Och inget av dessa är då itchi som betyder ett.
Jag tar med mig kunskapen och i ett dumt ögonblick berättar jag för min kollega Yoichi om min frustration över sättet att räkna. Då börjar han garva! Det finns flera sätt! Bland annat för runda saker osv. Och tydligen räknar man levande saker på ytterligare ett sätt! Och kaffekopp, som är en mycket död sak, räknas som ett levande. Varför det? Jo, en kaffekopp ser ut som en bläckfisk. Hur då undrar ni? Jo tänk er en bläckfisk som just tagit ett simtag, den drar då ihop tentaklerna för att glida iväg, om vi då vänder på bläckfisken ser det ut som en kopp! Lysande, DET fattar ju alla! Alltså räknas kaffekoppar på det sätt som man räknar levande varelser med. Varför gav jag mig in i denna röra? Mer om språkförtvivlan kommer om och när jag lugnat ned mig lite.

Som plåster på huvudvärken efter räknelektionen, kom postens med en andra överraskning denna vecka. Redan på torsdagen hade jag pappren för röstning i brevlådan. Tyvärr kom jag inte hem innan postkontoret stängt, jag hade ju tillbringat min tid med att lära mig räkna, så jag röstade hemma och avvaktade fredagen. Detta av två skäl, det första att posten skulle öppna igen och det andra att när man poströstar så måste man ha två vittnen som skriver under på att det är just jag som lagt rösterna i kuverten. John och Yoichi ställde snällt upp och vid 10 tiden på fredagen postade jag det hela härifrån. Jag hoppas nu det hann fram, jag gjorde i alla fall ett försök.

På lördagen hade jag min andra guidning. Denna gång var det en mycket ung studentska som var ordentligt internationell. Hon hade hunnit bo både i USA samt Hong Kong fast hon inte fyllt 25 år än. Hennes pappa hade jobbat åt Nasdaq och flyttat runt en hel del. Vi tillbringade dagen i närområdet här, där hon visade mig var att köpa apoteksvaror, vad som är vad i matbutiken med mera. Dessutom hann vi titta på Yushima shrine som är min närmaste helgedom. Nej, jag är inte religiös, men om jag skulle vara det så tycker jag att Buddismen och Shintoismen ligger bäst till. Mycket vända andra kinden till och visa hänsyn.



Yushima Shrine. Gammalt och modernt i en skön blandning.



Lunchen förbereds



Efter att ha ätit lunch, avslutade vi guidningen med en sväng bort till Asakusa där vi tog en rejäl titt på alla butiker som säljer köksprylar. Dom säljer allt! Jag så en butik specialiserad på skylthållare för restauranger! Så det var allt från sådana saker ned till kakformar, via hållare för notor och specialprylar för tempura. Ett eldorado för oss som gillar mat och matlagning!

Dessutom kom jag närmare det nya Tokyo tower än vad jag varit tidigare. Tornet är nu lite över 400 meter högt och ska bli någonstans mellan 600 och 700 meter!  

Nya tornet

Tornet byggs för att tjänstgöra som kommunikationstorn, det är funktionen i original tornet också, men det är för kort, det är bara något högre än Eifeltornet (som det för övrigt också är en replika av)! Vissa byggnader skymmer tydligen originalet, så därför tar man i när man bygger det nya. Liksom i det gamla, ska man kunna åka upp och äta och titta på utsikten, jag hoppas kunna hinna med det medan jag är här. Det borde gå för enligt planen ska tornet invigas innan årsskiftet. Vete gudarna om jag tror på det när man ser hur det ser ut nu.

På veckans sista dag försökte mina kollegor John och Carlo att introducera mig till en något mera avslappnad brunch attityd än den jag har. Vad det gick ut på? Jo, en australiensisk lunch med vin! Och hej och hå vad det gick bra! Dessutom fick vi oss ett ordentligt skratt på Carlos bekostnad igen. Jag slog en blick över bordet efter avslutad lunch och kunde konstatera att av fyra nationaliteter representerade, så var det bara vår Italienske vän som placerat sina bestick i anarkistisk oordning, medan representanterna från Japan, Australien och Sverige prydligt lagt kniv och gaffel ihop. Ok, i några olika vinklar, men ändå samlade.

Bordsskick?

Brunchen gick i alla fall så bra att vi fortsatte tvärs över gatan och satte oss på en spansk tapasbar och fortsatte den inslagna vägen! Känn på den, bakis klockan 21:00 en söndag, på grund av flytande lunch! Men kul var det och mycket trevligt. Om någon nu undrar så var det så att måndagen som kom dagen efter var helgdag. Det vill säga, ingen fara, jag hade en dag till att vakna på! 

Tidig start...

... sent avslut



 









                                         



Apropå vakna, för att kunna göra det måsta man först sova och det börjar bli dags nu!

På återhörande!

/Bosse