Snart är huset fullt och vad gör man inte för att leda BMI ligan? (Vecka 22)

Jag har skrivit det förut att jag är förundrad över service nivån här, men måste skriva lite till i ämnet. I tisdags morse ringde telefonen, det var hyresvärdinnan, som efter alla traditionella hälsningsfraser försynt undrade när min nästa gäst skulle komma. Jag sa då att det var knappt tre veckor dit, hon undrade då ännu mera försynt om det var okej att hemhjälpen redan nu fixade sängen i gästrummet. Klart jag sa ja till den frågan, men jag kan inte låta bli att fundera på vad som kan ha föranlett frågan och vad jag skulle kunna ha för anledning att inte vilja ha sängen fixad redan nu? Men hur som, när jag kom hem på tisdagskvällen, stod sängen i gästrummet förberedd, så nu har du bara att landa Ann! Besök ja, jag har ju redan glatt meddelat att Ann följs av Sara med familj i slutet av Mars, vad som denna vecka dök upp är att Hans och Karin kommer samma dag som Sara och familjen lämnar, det är 30 minuter emellan på flygplatsen! Och när de har åkt kommer Per Dalhem hit, så nu är april helt bokad! Men för er som ännu inte fått tummen ur, så är Maj månad helt obokad än så länge, så det är bara att sätta igång att leta resor!

Tur att det finns informationstavlor i tunnelbanan. Det är ju några exits att hålla reda på...
Själv valde jag utgång A7, så ni kan se vart jag var på väg!

Vill ni få en liten glimt nästan hemifrån mig, så kan ni ta fram Dagens Nyheter från i fredags, 2011-01-28, där på namn och nytt sidan finns en bild på en kille som försöker bättra på sina chanser att lyckas i skolan. Den är tagen vid Yushima Tenjin vilket är min närmaste helgedom, det är vikt åt kunskapen, så dit går alla som pluggar från lägsta nivå upp till högsta för att be och önska sig lycka med studieresultatet. En av mina lärare i höstas rekommenderade mig att gå dit, inte gjorde jag det inte och se vad som hände, nu går jag om samma kurs. Så jag tror jag går dit nästa helg…. det är knappt två hundra meter dit, det ligger bara två kvarter bort.

Hungrig någon? Jotack, jag!

I fredags ja, då slog tävlingsinstinkten till, en av mina kollegor förslog att vi skulle ta trapporna upp till kontoret efter lunchen! Allt för att se till att vi håller oss i form! Så sagt och gjort, trapporna blev det! 15 stycken! De fyra första måste vi ta hiss, men sen var det trappor som gällde upp till 19e våningen! Jag vann, jag var hela 45 sekunder före den som föreslog eländet och 30 sekunder före den som kom tvåa. Jag kom faktiskt samtidigt som den som hoppade av halvägs och tog hissen. Hur smart var det då? Inte alls, jag spenderade sedan cirka en timme att hosta, men jag överlevde! Jag tror faktiskt jag ska börja göra detta regelbundet, fast då inte tävla. Klarar jag av denna promenad säg en gång om dagen tre av veckans arbetsdagar, då tror jag att jag ganska snabbt kommer att få förbättrad kondis. Ett litet problem är dock att det var ganska dålig luft i trapphuset, trapporna är klädda med en heltäckningsmatta som förmodligen aldrig städats så jag ska prova en gång till och se om jag fortfarande får hosta. I så fall hittar jag nog ett annat sätt att fixa min vardagsmotion.

Varför nöja sig med en sorts Gyoza? Ta av samliga sorter vetja!

Apropås sport, suck, jag har gjort det igen, jag hoppas att det inte kommer att bli någon vana! Vad som hänt? Jo, något som kallas Asian Cup har pågått ett tag, där spelar man fotboll och länder i denna region spelar mot varandra. Nu i år hampade det sig inte bättre än att Japan gick till final och det gjorde Australien också! Så, i natt (natt mot söndag) satt jag och några till hemma hos John och såg eländet. Elände förresten, det var ganska så avslappnande, det hände ingenting av värde, i alla fall inte innan fem minuter var kvar av förlängningen, då lyckades Japan få in bollen i mål! Och så slutade det, det vill säga, årets mästare i Asian Cup blev Japan…. John då? Jo det sista jag såg av honom i natt så var han dämpad men försökte ta det som en man, Tomomi däremot var desto gladare, väldigt uppåt faktiskt! Å hå jaja, jag är glad att det finns taxi i den här staden, så jag kunde åka hem, en av de andra gästerna skulle sova över. Undrar hur mycket sömn det blev med en kvittrande glad Tomomi och en sammanbiten, dämpad John? Men han gjorde faktiskt allt han kunde, satt med sin fotbollströja på sig, med en mössa designad för Australiska landslaget på huvudet samt inlindad i en Australisk flagga, men som sagt, vad hjälpte det? Stackars! Inga bilder tog jag heller, tyckte att läget var lite för allvarligt för att dokumenteras, däremot tog Tomomi en massa bilder….

Lite fisk kanske?

Idag däremot har jag varit lite flitigare med att dokumentera, jag har saknat en del saker i matväg. Till exempel god ost, hård ost till osthyveln har jag koll på nu, men att hitta bra gorgonzola och annat mums vill jag inte åka riktigt så långt för, som jag gör för att hitta hårdost. Carlo tipsade mig då om ett stort varuhus i Ginza området, så idag åkte jag dit. Och mycket riktigt, varuhuset är 12 våningar ovan jord och 4 våningar under jord. Ok, den lägsta våningen är garage, men ändå, ett massivt bygge! Hur som, på våning -3 fanns det en stor speceriavdelning, där jag hittade en alldeles lagom bra ostdisk. Inte värdens största, men i alla fall helt okej! Och på våning -2 fanns en ännu större färdigmatsavdelning. Så de bilder ni ser i veckans inlägg är från den avdelningen. Där fanns allt från bra råvaror till helt fantastiska färdigrätter, så dit kommer jag att återvända ofta! Och det bästa är aatt den ligger bara 10 minuter iväg med tunnelbana. Men, vad jag inte hittade där, vilket jag var nästan säker på att jag skulle hitta, så var det kaffe. Nu är det är ju egentligen ingen fara, jag vet var jag kan hitta kaffepulver malet så som jag behöver till min mocka bryggare, jag behöver bara åka lite längre. 

Det fanns till och med ett flertal bagerier!

Kaffet ja, jag har ny lyckats framställa två lyckade koppar kaffe! I ett av fallen hörde jag även de bekanta tonerna av gurgel, precis ett sådant ljud som tömde köket på tekniska fysiker i min studentkorridor i Uppsala när jag körde en liknande bryggare där. Jo det är faktiskt sant, i alla fall en av dem var helt övertygad om att den skulle explodera, detta trots säkerhetsventil.  Således, jag tror jag avslutar kaffeföljetongen med ett lyckligt slut, jag kan numera få gott kaffe hemma!

Men nu är jag hungrig, så i linje med vår BMI tävling ska jag nu gå och tillaga mig pasta med salami inköpt idag på varuhuset jag besökt. Det blir mumma på vågen inför nästa veckas invägning i morgon bitti, jag måste ju bygga ny grund efter mina 15 trappor i fredags!

Allt för nu, mera rapport senare!

Sköt om er!

/Bosse